Den Lilla Sjöjungfrun på Dramaten

                                                  Bild hämtat från http://www.dramaten.se/

Titel: Den Lilla Sjöjungfrun
Regi: Marina Steinmo och Kajsa Giertz
Av: H.C. Andersen
Var: Stora Scenen, Dramaten


Lika långt ifrån människorna som sjöfolket befinner sig, lika långt ifrån Disneys klassiker hittar man Andersens saga och Dramtens produktion.

Sagan är hemskare, det visste vi kanske att den skulle vara eftersom Disney har en vana av att försköna och lägga till komisk musik. Dramat var också svårare, rent tekniskt att förstå eftersom det är svårt att gestalta sjövarelser på en scen på ett trovärdigt sätt.

Jag tycker att de lyckades. Dans och invecklad koreografi fick det att se ut som de dansade och trots att Ariel inte talade med prinsen kunde man förstå deras känslor för varandra med hjälp av rörelser och blickar. Eller jag kunde det, många barn i publiken (då syftar jag speciellt på en liten flicka, långt under de 8 år teatern var rekommenderad för) var rädda stor del av föreställningen, förstod inte varför "fiskarna" sprang runt på ben och förstod inte varför Ariels familj sålde sitt hår för en kniv så hon kunde döda prinsen.

Det var en typisk Dramaten pjäs med skådespelerskor som talar på det speciella Dramaten sättet. Jag tror personligen att den skulle fungerat bättre om de höjt åldersgränsen ytterligare (även om jag personligen känner en 8 åring som förstod allt och gillade föreställningen) för att avskräcka mammor och pappor som tar med sina barn på Dramaten för att det låter fint och förväntar sig höra låten "Havet är djupt"...

Barnteater två gånger

Titel: Allrakäraste Syster
Regi: Jonna Nordenskiöld
Av: Astrid Lindgren
Var: Bryggan, Stockholms Stadsteater

Foto: Petra Hellberg

Flickorna med sina hästar, käpphästar som barnen fick klappa på. Den vita var finast enligt ett kusinbarn till mig.

Allrakäraste Syster såg jag två gånger med olika kusinbarn. Historian är ju lite små-läskig och aningen hemsk (som Astrid Lindgren ju var så bra på att skriva för barn, vem var inte rädd för Katla eller ledssen när Pippi var ledsen över att hennes pappa inte var hemma som barn?).

Denna saga handlar om en flicka vars mamma inte kan ägna henne uppmärksamhet när hon behöver det efter som lillebrodern gråter så hon hittar på en tvillingsyster som hon upplever äventyr med.

Föreställningen var ungeför 30 min vilket var precis lagom (om inte kanske några minuter för långt). De försökte interagera med barnen i publiken genom att få dem att skaka bjällror så att det låter som floden spelar och bjuda på godis.

Dock kan jag anmärka på tre saker jag tycker de kunde ha gjort bättre. Den första var att när flickan det handlar om, Ylva, berättar om sin tvillingsyster så ska barnen själva komma fram och sitta i det lilla "förrummet" innan man går in till själva Bryggan. Föräldrar behövde trängas utanför en dörr vilket gjorde att alla barn inte kunde se vart "deras" vuxna var. Det kanske skulle ha kunnat fungera en bit in i en föreställning men som jag tyckte nu var det inte nödvändigtvis en bra idé.

Sen var det också mörkt i salongen väldigt ofta vilket kanske inte heller gör det bra för väldigt små barn. De hade inte förlorat jätte mycket på att ha en ganska väl upplyst salong.

Det sista som snarare jag än barnen störde mig på var att rollerna (eller skådespelarna) var ganska flamsiga. Mycket höga röster och skrik. Jag försökte dra kopplingen till att det kanske är så små flickor interagerar med varandra men sen insåg jag att jag aldrig gjort det. Nåja, det kanske var något jag var ensam om att inte göra...

I övrigt tyckte jag att det var en bra föreställning. Scenografin var väldigt fin och likaså koregrafin. De flesta barn skattade också när det var roligt vilket är en stor fördel när det gäller barnteater.