Romeo och Julia som genusfråga

Scengymnasiet som sammarbetar med Stockholms Stadsteater satte upp Shakespeares Romeo och Julia som slutproduktion för de som går andra året tidigare i januari.

Men det var inte den klassiska tolkningen. Istället för att Romeo sa sina repliker var det istället Julia som sa dem. Eller man bytte helt enkelt genus. Vissa delar var de också tvungna att ändra på grund av detta.

Anledningen sades vara ett genus-expriement. Jag kan tycka att det var en bra grundidé men att i slutändan gjorde det i dagens Sverige och med våra värderingar inte så stor skillnad.

Snarare tycker jag att det gjorde föreställningen rörig. Jag försökte komma på hur orginalreplikerna varit och de kändes väldigt influerade av filmen "Romeo + Julia" eftersom språket var gammalt men kostym och scenografi modernt.

Också att de bytte roller gjorde att det kändes oplanerat. Alla var duktiga men man hann aldrig få en uppfattning av deras personlighet. Jag förstår verkligen tanken med att byta. De går fortfarande i skolan och därför är det viktigt att alla får scenvana. Så det var kanske en bra idé.

Men här kommer mitt problem med elev produktioner. Ska man döma dem som skådespelare eller elever?

Trettondagsafton på Trettondagsafton

Titel: Trettondagsafton
Regi: Susan Taslimi
Av: William Shakespeare
Var: Stora Scenen, Stockholms Stadsteater

Foto: Petra Hellberg

Jag gillade många av kostymerna. Två favoriter var dessa jackor. Då främst den till vänster.

Ja, vad kan jag säga. Jag gillade den. Det var en underhållande föreställning men fina kostymer (som jag själv skulle kunna tänka mig att ha på mig många av...) och bra skådespelar insatser. Det är i grunden en bra historia. Men någon dag efter jag sett den såg jag en intervju med Helena Bergström där hon förklarade varför hon inte tycker det är så jobbigt att åldras. Det sa hon berodde på att de äldre rollerna hade ofta en mer omfattande historia, de hade levt ett liv innan själva pjäsen utspelar sig. Och jag håller med. När jag tänkte på det verkade helt plötsligt Viola och Olivia så otroligt tråkiga, då var Narren, Orsino och kammarflickan Maria intressantare Vilket gjorde att jag inte tyckte att huvudpersonen i föreställningen var intressant. Det fick hela historien att falla lite för mig.

Personligen har jag också lite svårt för fars-liknande föreställningen vilket gjorde att jag hade svårt för delar av Narrens inslag men också Baronernas roller. Peter Habers roll kändes också otroligt forcerad Som ett försök att återerövra den komikerstatus han hade i "Sune"-filmerna och tvätta bort "Beck".

Foto: Petra Hellberg

Som sagt var föreställningen ibland lite för mycket fars...

Å andra sidan hade jag ganska höga förväntningar på denna föreställningen och det i sig kan ha gjort, om de inte helt och hållet levde upp till de förväntningarna, att jag blev besviken. Jag tycker inte det var en dålig föreställningen. Bara aningen platt och endimensionell