Gertrude Stein

Stockholms Stadsteater, Lilla Scenen, av: Marty Martin, regi: Carolina Frände.

På scen: Gunilla Röör

Endast Röör på scen. Playwood på scen. Så man inte ser något. Känns som en korridor av Playwood.

Röör sitter på scenen och berättar. Korigrafin finns inte. Hon sitter bara där. Talar om Gertrude Stein. Är Gertrude Stein. Talar teatrelistiskt och i början tror jag inte jag ska orka med. Under föreställningen sitter man där. Hon sitter bara där men man har blicken fixerad på henne i alla fall.

Kubismen. Ja, denna konstform som jag inte förstår mig på. Som min mor älskar. Som Gertrude Stein levde. Det händer inget på scen. Hon sitter där och pratar. Det är bara hon på scenen. Men hon är Gertrude Stein.

Jag svär när jag går därifrån efter föreställningen. Jag har förstått vad modern konst är. Eller vad den gör. Och jag som aldrig gillat den. Jag gillar den fortfarande inte men när Gertrude Stein satt där på scen så förklarade hon.

Minns det inte ordagrant men i stil med:

En fiol är bara en fiol. Tills någon spelar på den eller målar av den. När man målar fiolen ska man måla känslan av den. En målning utan en fiol kan vara bättre på att beskriva känslan av fiolen än en målning där det faktiskt är en fiol.

Gertrude Stein levde ett intressant liv. Hon förtjänar att man gör en föreställning om henne. Jag tror att hon skulle varit glad åt denna.

Ny start

Tidem den går och går. Saknar Perth. Saknar alla.

Hade en underbar tide under vecka 32 (medeltidsveckan) i Visby. Hade så kul och har redan bokat rumm (mitt inne i stan denna gång) till nästa år.

Har också kommit in på Köda Korsets Högskolas Sjukstöterske progrem och Teater i Sverige på halvfast på Stockholms universitet.

I morgon börjar jag på RKH och i nästa vecka på SU. Känns spännande!

Tänkte nu att denna blogg främst lär bli vad den var under tiden jag var hemma i vintras. Ett ställe för mig att ge mina synpunkter på teatrar och konserter. Har sett många sen jag kom hem men kommer inte skriva om alla dem. Har dock mycket inbokat. Den enda jag kommer nämna som jag redan sett är vad nästa inlägg kommer handla om.

Flinkas, Meyer och Hörberg

Jag har skivit om det tidigare: jag kan bara (efter att ha sett det igen på Parkteatern) säga om ni får chansen att se Albin Flinkas och Fredrik Meyer hör bara Barbro Hörberg - GÅ OCH SE DEN!

Den är en fin konsert som upplyser och belyser denna fantastiska kvinnas liv med glädje och kärlek.

Spindlar

För övrigt kan jag upplysa om att i år har vi mycket spindlar i huset. Jag gillar inte spindlar. Inte de giftiga i Australien. Inte de ofarliga i sverige. Jag gillar dem inte. Och de finns överallt.

Balloons

Att åka hem. Jag har varit hemma ett tag nu och samlat mig. Kunde inte sätta ord på (och kan med största sannorlikhet fortfarande inte) den fasa jag kände vid tanken på att lämna Australien, Perth, UWA och St G's... Jag såg fram emot att åka hem - eller att träffa alla igen. Men med hjälp av teknikens under hade jag inte saknat alla för mycket.

Att städa ur mitt rum känndes fel. Jag ville skrika och slåss och vägra lämna mitt liv där. Men jag tror jag befann mig i chock. Jag packade och sa hejdå. Mina vänner följde med till flygplatsen. Efter lite problem med att jag hade för mycket packning fikade vi. Sen var det dags att påbörja den 26 timmar långa flygningen. Men först att säga hejdå. Jag hade ont i magen och mådde illa. Tårarna brände. Men det kändes inte som slutet. Just de fyra tjejer som följt med för att vinka av mig vet jag att jag kommer träffa igen (och flera av de andra). Någon annan möjlighet finns inte. Jag har mött så många fina människor och jag saknar det otroligt mycket nu.

Jag fick en gosedjurs koala där de skrivit saker. Så fint. Så fort jag ser den i mitt rum så måste jag ta djupa andetag. De gav mig ett kort. Orden är vackra. Vackra ord från vackra vänner.

Friends are like balloons.
If you let them go, you
can't get them back.
So we're gonna, tie you
to our hearts, so we will never lose you.
Even though you'll
be so far away,
we're not going
to let you go
lots of love, stay safe

Så fint.

Hanna och hennes flickor åkte samtidgt. Det var väldigt skönt och kul att ha sälskap av dem. Jag kommer sakna dem jätte mycket.


Att komma hem. Det var härligt. Har saknat alla. Allt är samma men har förändrats. Som de så lätt gör. Men det känns som mer har hänt för mig än för de som var kvar. Jag vill inte leva så. Nog för jag snabbt gled tillbaka till samma rutiner jag hade hemma vill jag att mycket ska hända. Så jag får helt enkelt se till att det sker.


Som sagt. Livet rullar på. Saknar allt som är så långt bort. Önskar mig tillbaka. Har sprungit på stan, träffat vänner träffat familj och gjort saker i flera veckor nu. Saknaden är stor. Känns som om allt var en dröm. Innan jag säger det jag tänker säga vill jag förklara: vi i sverige har fått höra att ABBA var stora i Australien. Det kan jag inte uttala mig om. Många visste vilka de var. Så på de sättet var de stora men min generation är för unga. De vet det tackvare Mamma Mia!. Så här kommer det. En av mina ganska långsökta tankegångar. I svenska uppsättningen av Mamma Mia! sjöng de "kan man ha en solkatt i en bur". En av de finaste meningarna jag hört. Så känner jag. Jag gjorde vad jag kunde i Perth - men jag kunde gjort så mycket mer och nu är det för sent. Men kanske gick det ändå inte att göra mer.

Nåja, jag har älskat denna tid. Nu väntar Röda Korsets sjuksköterske utbildning och "teater i sverige" på SU. Men jag har bundit Australien, Perth, UWA, St G's och alla människor där till mig. Som ballonger som sitter fastknutna i mitt hjärta.

Skräckblandad förtjusning

Lov. Mid-year break. Ja, proven är gjorda och jag har varit ledig ett tag nu. Har inte gjort så mycket.

Jag tror att sluttentorna gick bra. Sedan de var slut har jag firat en kompis 18 års dag nere i Bunburry, ungåtts med mina kusiner. Shoppat, varit på middag hemma hos en kompis. Fikat, fikat och gått på resturang där vännen jag varit hemma hos på middag sjöng. Hon sjunger Opera och är fantastiskt duktig!

Börjar inse att det snart är dags att åka hem. Det har gått så fort. För fort. Jag skulle kunna stanna här minst en termin till. Det ska bli kul att komma hem, träffa all familj och alla vänner. Har kännts lite konstigt att inte kunna vara med och fira födelsedagar och se hur kusinbarnen växer. Jag saknar alla väldigt mycket. Men jag vill inte åka. Jag har massor med kul saker planerat när jag kommer hem. Men jag vill inte åka. För även om jag kan komma tillbaka till Australien, Perth, UWA och St G's så kommer det ALDRIG bli samma sak igen.

En av mina vänner har åkt tillbaka till Österriket redan. College är tomt. Allt känns konstigt. Efter nästa termin kommer ännu fler vara borta från college och det kommer aldrig kunna komma tillbaka. Även om jag kan åka och hälsa på alla så kommer jag aldrig kunna få igen det jag har upplevt denna termin.

Jag tror inte jag skulle stå ut med att bo i Perth permanent för det är som alla säger en stor småstad. Jag skulle bli galen men en termin är för kort. Fördelen med att åka hem är att jag blir klar med min utbilding och kan göra andra saker. Åka tillbaka till Paris. Hälsa på en av mina Aussie vänner som kommer åka till Italien i jul. Hon har lovat att visa mig runt. Nu ska jag njuta av mina sista tio dagar i landet down under.

Skärpning

Nej, nu ska jag ta och skärpa mig med detta bloggande som börjar likna ett fjasko. Inte för att det hänt så otroligt mycket.

Var på cocktail party samma kväll jag sist skrev. Det var för folk på college och det var väldigt kul. Hade på mina nya klackar så fötterna värkte lite men inte lika illa som jag skulle ha gissat.

Mina är de svarta. De oranga är en kompis Sex and the City klackar.

Samma helg var det en kompis bros 21 födelsedag och vi firade i deras jätte fina hus med utsikt över Perth.

Sen var det dags för inlämmningar. Många. Och tentor. Och en konsert där jag behövde spela musik från Java och Bali. Fördelen är att jag ALDRIG behöver spela det igen.

College hade ett event också denna vecka. GNO/BNO (Girls night out/Boys night out) vilket betyder att man åker runt till olika ställen och sen möts upp. Sista stället uppskattade inte riktigt att 70 personer i matchande tröjor strömmade in mitt i natten en trorsdag. Många blev helt utan andledning ombedda att gå och de stängde tidgt. Kul kväll i alla fall.

Sen har det varit Study Break (en vecka utan lektioner för att man ska hinna plugga innan slutprov). Det hade jag ingen nytta av eftersom min första sluttenta var på torsdagen veckan efter samt att jag inte behövde plugga till den.

För hur pluggar man för en teneta i kreativt skrivande? Har ingen aning om hur det gick men jag skrev och är klar med den.

Nu är det måndag.

Onsdag är det Imagining Australia,

Torsdag Franska och

Fredag Music in World Cultures.

Jag längtar inte. Den första måste jag skriva tre uppsatser på två timmar på. Borde plugga men använder just nu allt jag kan för att inte plugga. Så då verkade det som en bra ide att skriva här.

Kan också berätta att det är officielt: Jag kommer åka hem den 11/7 och komma hem den 12/7. Känns kul att komma hem och träffa alla igen. Men jag vill inte åka. Skulle mer än gärna stanna en termin till. Men vad ska man göra? Förhoppningsvis kommer någon och hälsar på mig snart.

Nu skärpning och plugga! (kommer dock säkert sluta med youtube...)

Ny kamera

Har idag införskaffat en ny kamera eftersom min digitala nikon coolpick för några veckor ledan lade ner verksamhet och när jag gick med den till ett ställe där de fixar kameror så sa den att det antagligen var något inne i den som lossnat när jag tappat den... Jaha, men om jag inte känner för att min kamera inte fungerar då? Om jag är någonstans där jag vill kunna ta bilder? Kanske hjälper om jag pratar snällt med min kamera. Icke. Så idag köpte jag en. Den var på utförsäljning eftersom de bytt linsen på den. Annars helt ny och ett års garanti. Mycket sämre än min gamla.
Nu är jag något missnöld men ändå kamera ägare av en Canon Ixus 130.
Så det så

Dags att sätta igång!

Snart är både slutuppgifter och sluttentorna här. Upplägget här är att man har ledigt en vecka en börjar två veckor när man har prov. Jag kommer ha ett prov i varje kurs - så fyra prov under två veckor med en vecka utan lektioner innan så jag kan förbereda mig. Låter ju inte alls hemskt. Problemet för mig ligger i att två av mina kurser inte vill ha sluttentor men de måste. Så istället för att lägga otroligt mycket vikt på tentan så har de valt att ge mig uppsattser att skriva till veckan innan den lediga. Så kanske är det nu dags att ta sig i kragen och börja plugga.

Först ut är en barnsaga i samma tema som mitt projektarbete. Borde inte ta allt för lång tid. Jag kan ge er en ide vad det kommer handla om: om att aldrig tappa hoppet och de fyra årstiderna.

Live Below the Line

Ja, Live Below the Line är vad jag gör denna vecka. Det betyder att jag äter mat för mindre än 2 australiensiska dollar (enligt min vatutaomvandlare är kursen: 1 AUD = 6,727 SEK idag) per dag.

Dag ett (måndags)
Jag åt ett rostat bröd med smör (vi fick äta två och, vad heter det? I alla fall bönor i sås men jag gillar som bekat inte frukost...)
Lunchen var ris med ärtor och majs och lite bröd (är det bara jag som tror att vi redan här överskred vår budget? men det kanske blir billigare eftersom vi är ganska många på College som gör detta...)
Till middag blev det grönsaks curry med gurka och potatis och en liten liten bit av något som påminnde om vitlöksbröd.

Dag två (tisdags)
Frukost var också idag (och jag misstänker kommer vara hela veckan..) ett rostat bröd (vi fick igen äta två men denna gånmg ett ägg istället för bönor)
Lunchen var grönsaksgryta. Typ tomater och gurka i...
Middagen var också grönsaks gryta.

Idag (onsdag)
Frukost rostat bröd (vi fick välja mellan det och gröt)

Jag kan tillägga att vi endast får äta det som serveras under måltiderna. Det betyder inget äpple mellan 12.20 och 18.00. INGET. Vi får inte heller dricka något annat än vatten vilket betyder INGET KAFFE ELLER TE...
Och portionerna är inte stora - ungefär hälften så mycket som vi brukar äta.

Kan tillägga att på min konstklass på måndagarna hadde de Brownies (som är gudomliga här) som jag inte fick äta. Och igår kom en kille in med ett jätte stort fat med kakor i mitt rum för att han skulle locka med oss på möte med dem. Trött är jag också av att inte äta något socker (annat än det som finns i grönsaker som majs och i brödet...)

Då kanske ni undrar varför vi gör detta?
Jo det är för välgörenhet. Det finns nämligen många i världen som lever på under 2 AUD om dagen. Och då är både mat, boende, utbildning, kläder, tansport och allt annat inräknat. Så iden är att man äter för mindre för att se hur det känns. Samt att sedan skänka pengarna till Live Below the Line som man annars skulle spenderat på mat, de använder sedan pengarna i kampen mot extrem fattigdom.

Men har inte jag redan betalat maten efterosm jag bor på College?
Jo, men det fina är att St G's kommer donera alla pengar de annas skulle ha lagt på vår mat. Plus att det finns många på college som donerar pengar för att de gillar iden med att se oss lida av socker abstinens, koffein abstinens och hunger.

Känner mig redan trött och hungrig och klockan är 10.23. Gick upp 07.00. Jag visste verkligen inte hur mycket man förlitar sig på att kunna ta lite snacks när man vill. Men det är för en bra sak!

Microblogg

20 April: Var på underbart Battle of the Bands där st G's var UNDERBARA! För övrigt vann vi.

21 April: Allied Health, alla som studerar något med hälsa på de olika universiteten omkring anordnar vad som anses vara årets bästa fest. Jag och några andra som inte studerar det är också där. Väldigt kul.

Påsk: Hemma hos min granne June i Manjimup som ligger söder ut från Perth. Det var jätte mysigt dock blev June sjuk så hon stannade kvar hela veckan men jag åkte tillbaka till Perth med hennes bror.

Vecka 17: Study Break, inga lektioner under en vecka för att man ska hinna plugga. Jag sov i en vecka.

3 Maj: UWA (University of Western Australia) Fogarty Foundation Scholars' Association Quiz Night. Man var i lag om tio (jag var i ett st G lag) och svarade på frågor i olika kategorier. De hade också en tyst auktion och allt gick till välgörenhet. Vinet på bordet var inte gott. Akram var jätte bra som MC jag träffade Dave för andra gången sen jag kom till Perth. Mitt lag kom på andra plats (med-freshers vann...) och vi vann vin. Jag gav min till Hanna. Jag lyckades också vinna en av de tysta auktionerna.

4 Maj: Cap S

5 Maj: Wine & Cheese Night with Dr. Stefano Carboni. Ett samtal med en man som kommer från Italien där han studerade Arabiska och Islamsk konst - flyttade senare till london och blev sen chef för the Met i NY. Är nu ansvarig för Perth's konstmuseeum. Väldigt intressant!

11 Maj: Mini Dinner with Dr Kristina Nowak. Formell middag. God mat och föreläsning av känd forskare.

12 Maj: Classics in the Chapel. Konsert i Kapellet. Helt otroligt jätte fint! Jag fick som vanligt komplex för att de som uppträdde (mina grannar) var så fruktansvärt talangfulla!

Förkylning

Ska försöka knepa igop ett inlägg om Car Rally som utspelade sig under helgen. Men först tänkte jag bara informera om att jag fått den förkylning som går runt på St G's. Det känns som ett dagis här eftersom så fort en person blir sjuk blir alla andra det också.
Nu är min kind i alla fall inflamerad. Kul. Hoppas på att det inte börjar göra lika ont som den gången jag väntade timmar på aktutmottatningar. Har införskaffat smärtstillande och inflationsmotarbetande tabletter så snart ska det nog vara bra.

Oro inför hemkomsten

Satt idag och på kul skrev ner texterna på en av låtarna jag hade i huvudet. Började sen lite smått översätta denna väldigt poetiska svenska text till engelska. Lite knepigt. Lyckades väll någe sånär.

Gick hem. Fick höra ett rykte om att Loke inte kommer till medeltidsveckan 2011.

VAD ÄR DETTA?

INGEN LOKE, INGET JAUVET.

VART ÄR VÄRLDEN PÅ VÄG?

Vykort

Postförbindelserna mellan Stockholm-Perth.

Ja, vad kan jag säga. Till och från Paris tog det i snitt tre dagar att skicka något. Underbart. Fruktansvärt bra.

Stockholm-Perth tar två veckor (+-). Nu är jag inte fruktansvärt insatt i hur vykorten och paketen reser men den längsta flygresan enligt flygresor.se tar 50 timmar. Man kan säkert hitta mycket längre. Men vi säger 50. Det blir lite mer än två dyngn.

Så, tre dagar innom Sverige/Europa, två dagar på flyg och säg tre/fyra (om ens det?) dagar innom Australien. Nio dagar.

Och sen kan jag meddela att de tyckte att det var en bra ide att trycka poststämpeln på båda sidorna av vykorten (det vill säga, även på bilden på framsidan...)

Stranden och Höst

I veckan lyckades jag ta mig till stranden! Väldigt fint. Där läste jag lite läxor och promenerade. Och en av mina tvångstandlingar på en strand satt fortfarande i - plocka snäckor och stenar...

Två dagar efter kännde vi något när vi gick till Uni och innan vi visste ordet av öste regnet ner. Innan vi hunnit ta skydd under ett träd var vi genomblöta och med risken att missa en lektion bestämde jag och en annan tjej oss för att ta vår chans och springa. Självklart slutade det snart att regna då.
Så alltså har hösten kommit.
Så jag kan nu meddela att det är 24 grader enligt min dator i Perth. Jag ser folk i jeans och kofta. Intressant.

Formellt

Även denna vecka (13) kom och gick. Det enda som egentligen hände var öppningen av den byggnad jag bor i på St G's. Väldigt formellt. Alla rika människor i Perth (eller i princip hela WA) hade tagit sig till St G's för att mingla och äta plockmat. Trevligt.

Vecka 12

Veckan kom och gick. Som dom ju så gärna gör. Det var konsert på taket på tornet vi har här på St G's. Väldigt vackert. Solnedgång över Swan River.

Earth Houre kom och vi tände ljus på gården och åt Browneis och spelade Uno. St G's släcktes ner under en timme. Innan dess hade jag BBQ med kusinerna och andra svenskar.

Dagen efter tog några av oss, oss till vår underbara bakgård Kings Park och hade Brunch.

Veckan gick. Som de ju så gärna gör.

TE och Bilder

Nu är jag på bättringsvägen. Skolan är slut för veckan.
Har köpt en tekanna och en tekopp. Och te naturligtvis. Allt väldigt underbart.
Ska försöka få upp lite bilder nu. Ikväll är det konsert på taket på torkent som finns här på St G's. Ska bli jätte kul!
Ska åka in till stan om en stund och skriva ut lite fotografier jag kan ha på väggarna.

Kings Park

Statsvy från Kings Park

Freemantle

Freemantle

Freemantle

Saluhallen i Freemantle

Freemantle

Inne i Saluhallen i

Vardagsrummet jag hade när jag bodde hos Hanna

Utanför min dörr när jag bodde hos Hanna

Freemantle

Kyrka i Freemantle

Min Tekopp och Tekanna

Ska försöka få upp lite bilder nu. Ikväll är det konsert på taket på torkent som finns här på St G's. Ska bli jätte kul!

Freemantle

Sjuklig

Hörde någonstans att man i en blogg ska skriva ett inlägg om dagen. Kan säga att jag har misslyckats totalt om det är definitionen och att jag kommer fortsätta göra det.

Minns inte ens när jag skrev senast men här kan jag upplysa om att det rullar på. Har dragit på mig en förkylning så jag gick inte på balen som var mellan de olika collegena. 

Har börjat vara med i en show choir också. Tänk Glee. Det var kul men svårt eftersom jag verkligen inte kan sjunga.

Håller på en en konstklass också. Idag höll vi på med keramik och gjorde en skål och massa pärlor som vi ska göra smycken av sen.

Såg filmen "Black Swan" på utomhus bio också. Kan verkligen rekommendera den! Ska försöka skriva lite om den sen också.

Nu ska jag titta på min tredje film sen jag blev sjuk och kurera mig med en flaska vatten, äpple och chokladkaka.

Korta uppdates

Universitets tiden rullar på. Collegelivet rullar på. Var på en fruktansvärt tråkig fest på St Cat's i fredags. Allt var bara allmänt dåligt. Kom vid tio tiden och gick vid tolvtiden. Så kul var det där.

 

I lördags å andra sidan var det väldigt kul. Vi hade Croquayday på St G's. Hittade en ganska ful klänning (som de flesta) det var secondhand posh (tänk Englands drottning).

 

Sen har det inte hänt så mycket. Ska eventuellt byta franskagrupp fick jag reda på idag. Läraren tyckte att jag och en annan tjej kunde lite för mycket så vi ska försöka vara med på de svårare lektionerna under en veckas tid för att testa.

 

Just det - jag såg italiensk film i söndags också. På utomhusbio. Det var väldigt kul. Italienskt familjedrama. Lite jobbigt men värt och se. Minns inte vad den hetta. Ska nog försöka hitta namnet på den.

 

Idag ska det bli konstlektion. Ska bli spännande. Vi ska hålla på med färg. Det är vad jag fått veta så förhoppningsvis kommer jag lära mig måla. Men det återstår att se.

Kommentarer

Ska skriva ett längre inlägg senare, men nu vill jag bara säga Kommentera Mera!

Choklad och Stjärnor

Eftersom jag varit så duktig och tränat så tänkte två vänner till mig att det var en bra ide för oss tre att de struntade i sin träning och vi gick och köpte choklad.
För min del blev det glass och en aussie kaka som var god och chokladig. Detta åtnjöts utanför huvudbyggnaden på Uni. Fint så där när det var mörkt och byggnaden upplyst.
Dock fick stjärnorna mig att längta hem för första gången på riktigt sedan jag kom hit. Inte mycket - saknade bara att känna igen himlen för trots att alla säger att "alla lever vi under samma himmel" och trots att jag vet att det är samma sol och samma måne som hemma är stjärnorna inte samma.
Min melankoli försvan dock när en läskig svartklädd figur satte sig själv på en trappa längre bort. Vi reste oss och började gå tillbaka till St G's.

30 Seconds to Mars

Here's the deal: 30 Seconds to Mars är på turne. Fine. De har några stop i Australien. Good. Igår var de i Perth. Awesome. Jag var inte där. Dear Lord!
Så - ett av mina favoritband var alltså i samma stad som jag. OCH JAG SÅG DEM INTE!
Då säger ni kanske: Hmm, men varför åkte du inte bara och såg dem?
Då svarar jaf: För biljetterna var löjligt dyra, folk här gillar tydligen inte poprock och jag hade lektioner.
"Skyll dig själv" kanske ni tänker då. TRO MIG! Det GÖR jag! Men det betyder inte att jag inte kommer klaga på att jag kunde sett dem för tredjegången för how knows when I can be albe to see them again!!!!!!!

Melodi och Rytm

Sitter för närvarande och läser en text till Music in World Cultures som handlar om vad vi uppfattar som melodi och rytm, skillnad mellan hur man ser på musik i vår del av världen och i andra kulturer.

Passande nog sitter jag och lyssnar på musik samtidigt som jag läser. Och så kommer en ljudupptagning från när Loke sjöng "Sommarkatt" på Sjätte Tunnan när jag var där. Han stannade under sången upp och sa: "Jag ska erkänna en grej, jag är fotbollssupporter och det är inte på något av de lag ni tror, jag har skrivit lite fotbollssånger och brukar spela på fotbollspuben och den allsången man får på fotbollsklubben är faktiskt mindre ren än den jag får här på förstaraden. - Men det är bara nyanser"

Då vill jag, efter det jag läst säga: Loke, det där med att sjunga rent är endast ett kulturellt och socialt påhitt. Du baserar alltså din kritik på något som endast existerar i ditt medvetande. Det finns inga bevis för att någon annan i hela världen tänker så. Ingen annan kan nämligen vara säker på att de uppfattar denna kulturella företeelse på samma sätt som du.

Tillåt mig nu att kritisera mig själv, medveten som jag är att man alltid ska vara kritisk, så förstår jag och inser att du baserade din kritik på att du gjorde antaganden - något vi alla gör hela tiden och det finns inget fel med det. Och eftersom jag började den filosofiska diskussionen om att det kanske inte är någon annan som uppfattar saker på samma sätt som någon annan så vill jag påpeka att detta endast är hur jag uppfattar saken och det jag egentligen ville komma fram till var att jag tyckte det var passande att just den låten av alla de hundratals jag har på min dator kom upp just när jag läste just det.

Älskar din musik Loke och blir glad varje gång jag hör den!

En vecka

Att sumera en vecka.
Ja, första veckan med lektioner är slut.
Vet inte riktigt vad jag ska säga. Har varit ganska lungt men ändå inte.
Har inte haft alla lektioner än. De börjar nästa vecka. Och så har vi mer eller mindre bara gått igenom vad kursen handlar om. Jag ska läsa:
Music in World Culturs
Creative Writing
French Beginners
Imagening Australia
Franskan är löjligt lätt men eftersom jag inte kan stava ett ord och min gramatik är otroligt dålig så får jag traggla.

Har just ätit lunch. Pratade med mor och far på Skype också. Blev lite utskälld för att jag inte skriver här tillräckligt ofta. Ska bli bättre på det. Och börja maila henna också. Kan dock tipsa alla som tycker jag är för dålig på att uppdatera att jag är mer eller mindre beroende av Twitter. Heter poeticwind där.

Har börjat gå på gymmet här också. Vi fick gratis medlämmskap av St G's. Har gått på både BodyBalance, BodyStep och BodyPump. Ska skriva in mig på en kurs i Zumba också. Ska bli kul.

Har som sagt en smärre besatthet av Twitter just nu men också Podcasts. Så om ni har någe tips på något av det skriv gärna och tipsa. Det jag mest lyssnar på är Betnér på Bandit, Tillslut kommer någon att skratta och Filip och Fredriks podcast.

Ska ta mig samman och börja plugga. Börja på uppgifterna i tid. Läsa tidningen för att få reda mer om vad som händer i världen.

Jag nämna att jag lyssnar på gårdagens avsnitt av Betner på Bandit och han klagar på bloggarna. Passande på något sätt.

Ikväll blir det fest. Ska bli kul eftersom det är de olika collegena som ska komma. Men först ska vi se om jag kan ta mig till stranden för första gången sen jag kom till Australien.

Hoppas att jag blir bättre på att uppdatera. Kanske blir lättare nu när jag kommit ikapp... Eller nåja.

Party med återvändarna

Lördag

Idag började andra människor (återvändande) komma tillbaka till St G's så under tiden de flyttade in så åkte vi till Fremantle (Freo). Där gick vi runt och tittade. Älskar Freo, tror för övrigt att jag skrivit om det tidgare. Men det var kul.
När vi kom tillbaka spelade vi teater (händelser som hänt förra året) för återvändarna och senare på kvällen var set Cottege fest. Kvällen började lungt men eskalerade och det blev ett ordentligt drag. Jag hade jätte kul. Alla är så snälla. Inte bara de andra nya utan också återvändrarna hälsar och man kan prata med alla. Trivs verkligen med att bo här. Men festen, och hela veckan blev lite öfr mycket så under söndagen låg jag bara och sov. Gick upp var ute en stund där de hade lite vattenlekar men tog det verkligen lungt. Skönt. Nu börjar det snart på riktigt.

O-Day

Fredag

Idag har vi varit största delen på Uni. Jag tror inte jag nämnt det men jag gillar verkligen att de på alla cermonier säger i några meningar (och ofta har en representant) om hur tacksamma de är att de får vara på Aborginenrnas land.
Sen gick vi runt och runt och runt och kollade på olika organisationer som finns på Uni. Gick med i vissa, stog och pratade med andra för att de hade vatten.
Sen var det dags för formell middag på St G's. En gäst var där och berättade om sin tid på St G's (för 40 år sen). Om hur han försökt hjälpa en rysk man att stanna i Perth istället för att tvångs skickas tillbaka till Sovjet.
Efter middag (väldigt god) så åkte vi och spelade lawn bowls. Det var som en blandning mellan Boule och Bowling. Ganska tråkigt. Tydligen hade killen i baren själv varit packad förra året så han hade hittat på egna priser och det hade varit lyckat men i år var det ganska tråkigt.
Men ändå ganska skönt att kunna åka hem tidigt och sova.

Gross Olympics

Torsdag

Veckan går snabbt och T-shirten blir äckligare och äckligare....
Idag var vi också ut och handlade kläder för kvällen men vi hade också Gross Olympics.
Först ut skulle sex personer dricka så mycket apelsinsaft de kunde - tror att den som drack flest kom upp i 17 innan han kräktes (de andra kräcktes ett par glas innan...). Jag lyckades dock äta en matsked Vegemate (eller vad det nu heter...) först. Har ätit värre men kommer nog inte äta det igen.
Sen var det dags att åka till stan igen där vi och Tommy Moron, hade flash mob. Massor med folk som inte ser ut att känna varandra börjar göra saker. Som på ett ställe så föll alla ihop. Väldigt kul att se folks reaktioner.
På kvällen var det fest på St G's igen. Denna gång var det Bad Taste Ball. Dålig Smak var temat. Jag var till denna fest utklädd till någon ur ett begravningsfölje. Man fick själv tolka om dålig smak var fula kläder eller opassande. Jag valde opassande. Men en kompis Mer, hon hade den perfekta kostymen. Hon var utklädd till white trash, gravid tjej med en metall galge i handen. Fruktansvärt!
Det var i alla fall väldigt kul men väldigt varmt. Som allt annat här då...

Oh when the saints

Onsdag

Idag väcktes vi (efter bara några få timmars sömn) av brandlarmet, blev tillsagda att ta på oss gympaskor och sen var det "Nu ska vi ha löpträning". Klockan var inte ens halv sex på morgonen.
Vi sprang alltså, stannade i några minuter och då var det styrketräning som gällde och sen var det dags att simma några vändor i poolen.
Jag ville döda RA'sarna (de som organiserar O-Week). Jag trodde jag skulle dö, hade som sagt inte sovit så mycket, det var varmt trots den tidiga timmen och det var ett jäkla tempo!
Men vi överlevde - fast när vi i valfri takt fick ta oss hem kastades det vattenballonger och mjölbalonger på oss. Mysigt.
Som kompensation bjöd de på pannkaksfrukost. Gott.
Sen skulle jag iväg till Uni (Universitetet, UWA) på orientering.
Inne i teatern där vi skulle vara var det fullt så vi fick sitta utanför och försöka höra vad de sade från en tv. Så jag hörde inget. Tråkigt var det. Sen blev vi runtvisade lite och det var varmt.
När vi kom tillbaka till St G's blev det destoroligare. Vi fick ansiktsmålningar i rött och vitt och lära oss sånger om St G's. Sen var det nämligen dags för Intercollege race.
Det startades med vattenkrig och St Cat tjejerna hade sönder vår drake! Hämnden har lovats bli ljuv.
Vi van inte rodd tävlingen men vi hade väldigt kul!
Sen var det dags att bli ihopbundna sju och sju och springa runt till olika delar av St G's och göra uppgifter - min grupp vam för vi var först. Ganska mycket tidigare än alla andra också.
Sist men inte minst var det dags för att gå ut till en bar, Cap S (Capten Stirling), där massor med folk från de olika collegerna är på onsdagar. Det var väldigt kul men man kände sig inte så fräsh i sin Freshers T-shirt som vi nu haft på oss sedan i söndagskväll...

OH WHEN THE SAINTS
    - Oh When The Saints
GO MARCHING IN
    - Go Marching In
OH WHEN THE SAINTS GO MARCHING IN
OH HOW I WANT TO BE AT ST GEORGE'S
OH WHEN THE SAINTS GO MARCHING INNNNNNN

Fluro Party

Tisdag

Idag hade vi lite genomgång med info om regler och annat. Vi träffade fler människor och åkte en sväng in till stan och handlade kläder för kvällen.
För på kvällen var det dags för Fluro Party. Det var väldigt kul, allade hade färgglada kläder och vi dansade natten lång utan för St G's. Varmt var det men fruktansvärt kul.

Lindy Hop

Måndag
Första heldagen på St G's (St Georges College).
Vi hade vattenlekar, allmänt häng, pressentationer, satt i den varma kyrkan, minglade, hade speeddating (där jag eftersom det var brist på killar fick vara en..) och allt möjligt annat.
Men sen hade vi också Lindy Hop, eller Swingdance. Väldigt kul. Ansträngande (extra så eftersom det var i hettan) men väldigt kul. Tror kanske inte jag kommer göra om det eller börja på de lektioner som finns tillgångliga till billigare pris men ändå.

Söndag

Idag flyttade jag ut ur huset och in på St G's. Hanna och jag åkte ner till Perth för att hämta Mya som sovit hos sin faster. Fastern hade den liten bebis som var så söt! När vi lyckats slita oss åkte vi till Colleget. Vi bar (den väldigt tunga) väskan upp för massor med trappor (som om Hanna inte redan gjort nog för mig?) tills vi stod utanför rummet. Killen säger att det här ska bli mitt rum och visar oss in genom en dörr. Innan för dörren finns ytterligare tre dörrar. Två till olika rum och en till ett badrum. Skönt - vi blir alltså bara två som ska dela. Mitt rum har massor med hyllor, ett litet kylskåp och LUFTKONDITIONERING! Underbart.
Så efter att ha lämnat väskorna blev vi runtvisade och sen åkte vi till Kings Park där vi tog lite kaffe.
För övrigt en väldigt skön dag då det var molning och blåste lite men jobbigt eftersom det var så fuktigt i luften.
Efter ett tag var det dags för mig att åka. Jag hann nästan packa upp helt innan jag gick ner till den BBQ de bjöds på på gröset i mitten av St G's.
Det var gott och alla verkade verkligen trevliga men många kom från samma skola så de kände varandra sen innan. Men vi är bara hälften som kommit nu - det kommer fler imorgon.
Efter det tittade vi på filmen "The Hangover". Och nu är det dags att sova. Vi hörs mer. Saknar alla där hemma men trivs här <3

Lördag

Vi åkt under lördagen på utflyckt med Uni. Vi åkte med icke airkonditionerade bussar genom Kings Park en och en halv gång innan vi stannade så att vi kunde gå av och titta runt lite.
Där vi stannade hade man väldigt fin utsikt både över centrala Perth och Swan River. Väldigt fint.
Vi satte oss på bussen igen och körde ett bra tag. Vi körde längst havet som såg så lockande ut med sitt ljusblåa vatten.
Slutdestinationen var Fremantle (stavar jag det rätt nu??). Det är en av de större turiststråket som jag har förstått det. Kom på det senare att det påninner om Montmartre i Paris. Det har också kvar sin charm trots att det är så mycket turister och det är så totalt annorlunda från övriga staden.
I Fremantle kändes det verkligen som man var på bad och sol semester och hade åkt in till närmsta lilla stad.
Jag åt otroligt god Fish'n Chip - något de tydligen är kända för. Jag gick förbi ölbryggeriet och jag tittade runt på marknaden. På Marknaden (som ligger i en stor lokal - nästan som en Saluhall med olika små stånd) såg jag turistiga grejer och fina grejer, jag såg CD skivor och lösnaglar men det som facinerade mig var ändå Fruktmarknaden. Så mycket gott! Vi provsmakade lite olika frukter och de var så goda. Mycket billigare än andra affärer jag varit inne i också.
En annan sak var att jag testade att äta kängurukött. Det var torkat eller någe så det smakade som viken ölkorv som helst men nu har jag i alla fall testat.
Vi vandrade runt mycket men det var varmt och vi var trötta så det var skönt att sätta sig på det svala tåget och åka tillbaka.
Under utflyckten träffade jag den första personen från sverige som jag pratat med på Uni. Hon kom från Lund.
Hanna och Peter var på serbiskt brölopp så det betydde att jag behövde ta mig hem själv. Utifall hade jag Felix numer och Hanna hade hjälpt mig mid att visa kvällen innan på nätet. Vad gjorde man innan google maps?
Så Tåget från Fremantle till Perth. Från Perth till Midland och sen vidare med buss. Bussarna i Perth är lite dumma eftersom det inte står vilken station det är. Så jag var tvungen att hålla utkik efter gatuskylltar men myckades kliva av på rätt ställe - bara lite längre ner på gatan. Så skulle jag gå. Jag hittade men det var varmt och jag var inte säker på att det var rätt men tillslut såg jag huset och nu har jag gjort det också.

Fredag

I fredags var det dags för Enrolment. Det betyder att jag på riktigt blev en medläm på Uni.
Ja, att jag var för trött både på torsdagskvällen och på fredagsmorgonen för att tvätta håret, och att jag helt glömt bort vad vi skulle göra, gjorde att bilden på mitt studentkort är något jag kommer visa ytterst få människor.
Vi slussades hit och tid i ett antal timmar men tiden bestod av att man tog sig från plats till plats eller gjorde det man skulle göra. Nästan inga köer vilkat var skönt.
Nu är jag i alla fall inskriven på kurserna och jag har fått göra ett "föredragt" schema. Hoppas jag får alla mina första val! Men det får jag se i nästa vecka.
Jag lyckades också skaffa mitt "Smart rider" kort, tänk SL kort. Så jag tog bussen från Uni med Hilde, sen satte jag mig efter en del funderande på tåget, åkte en station innan jag bytte och åkte till Midland där Hanna hämtade upp.
På kvällen kom Susannes man förbi och senare också Susanne och deras son. Det var jätte kul att träffa Susanne! Vi ska försöka åka och äta middag hos henne när saker har börjat lungna ner sig lite för mig.

Torsdag kommer

har inte hunnit skriva om torsdag ännu. Kommer lägga upp innom några dagar

A Day By The River

Delfiner vid Swan River

Bara några meter från land

Igår. Oj vad varmt det var. Hanna berättade att det varit runt 39 grader.

Vi var under dagen iväg till en outlet med massor med affärer. Bland annat en där de säljer Converses. Köpte ett par blåa. Har länge velat ha en röd och en blå och nu har jag kommit halvvägs. Något billigare där än hemma också.

Annars hade det mycket affärer med fina klänningar - så jag ska nog försöka ta mig dit och handla någon dag.

Efter det så släppte Hanna av mig vid Uni där jag tog en promenad och såg vart mitt College ligger. Det är fint men de håller på att renovera fasaden.

Sen träffade jag Hilde, en tjej från Norge som jag träffade första dagen. Vi gick tillsammans till den plats där Uni's sportcenter skulle ornda en eftermiddag vid floden. Där träffar vi en kille från Norge som vi ätit lunch med dagen innan. Han hade spännt upp en lina (eller ett band som man har för att fästa saker innim byggen) mellan två träd, på vilken han promenerade. Det var tydligen vanligt under sommaren i Norge. Man tar inte med en fotboll till parken utan ett band...

Vi träffade ytterliggare en norrman som kom från en plats i Norge och jag förstod verkligen inte vad han sa! Får nog jobba på det...

Efter ett tag blev det dags att alla kunde få prova på olika sporter som centret har. Jag och tre andra tjejer gick på yoga. Något som visade sig vara ett genidrag eftersom det var inne i en luftkonditionerad idrottshall. Det behövdes. Var otroligt varmt!

Det var väldigt kul och det visade sig att vi som gick på den var från Sverige, Norge, Danmark och Italien. Efter yogan satte vi oss i gräset och pratde.

Tiden gick och det började blåsa. Något som var otroligt skönt. Hilde kom och gjorde oss sällskap och en tjej från Kanada också. Det blev dags för BBQ med korv och hamburgare. Gott. Och skönt att vinden tilltog och molnen spred sig över himmlen.

Det var en väldigt trevlig eftermiddag och när jag åkte hem var jag trött men glad. Jag hade nämligen sett Delfiner och svarta svanar under eftermiddagen och i bilen så såg jag vita papegojor. En bra dag helt enkelt.

En papegoja jag såg utanför huset

En dag efter

Så jag vet att jag är en dag sen med att berätta vad som händer men de det så här. Att om jag berättar vad som händer nu så läser (de som är i sverige) detta sju timmar in i framtiden. Nåja. Ska skriva något om idag men det blir nog imorgon. Kan bara nämna att jag såg delfiner <3

Uni

Första dagen på Uni. Vad kan man säga. En heldag med så mycket information att jag nästan satt och somnade vid ett par tillfällen. Men det känndes bra och jag träffade mycket människor. Många kom från Asien men också tyckte jag mig höra norska från en hel del. Risken finns alltså att jag pker härifrån talande norska - inte Strine (som en lärare kämpade med att lära oss artighetsfraser från)...
Det känns inte som jag kan säga så mycket mer. Jag satt där och lyssnade. Jag pressenterade mig och pratade. Jag lyssnade och jag träffade folk. Jag öppnade bankkonto (dock ej från den bank där en av säljarna försökte få mig att välja den banken genonom att sjunga för mig...).
Jag åkte hem. Försökte prata med familjen på Skype men det gick inte jätte bra... Internetet kopplade upp och ner sig hela tiden. Jag somnade.

Första dagen i Perth

Idag har jag inte gjort mycket. Vakande och duchade. Sen började jag må lite dåligt så jag lade mig och sov igen och ett par timmar senare var jag uppe igen. Då mådde jag bättre och satt och pratade med Hanna en del. Tittade på kartor över Perth och pratade om olika områden. Hanna och Pete's flickor var hemma och en stund senare kom sonen också. Då åkte vi och handlade lite. Jag älskar att titta runt i matbutiker utomlands! De har i stort sett samma utbud som i Sverige men jag gillar det ändå!
Maten blev taccos och det var gott. Sen åt i efterrätt i form av en kaka, som en sockerkaka men med chockladöverdrag och på det kokos. Lite som de där chocklad, skumm rullarna. Gott.
Imorgon blir det första dagen på universitetet - det betyder att vi åker senast halv åtta. Sen blir det heldag i hettan. Men det ska bli intressant. Vi hörs!

Framme

Så, nu är det eftermiddag min första heldag i Australien. Inte för att jag gjort så mycket.
Igår gick flyget från bankok bra, vi hade egen tv så jag såg bland annat filmen "the social network". Den var bra men inte så bra som jag hört andra säga.
Tullen i Australien är något extra. Lång tid tog det men när jag var ute känndes det underbart! Jätte kul att träffa Hanna igen!
På vägen hem såg vi Kängurus! Vilda! Sen åt vi mat och timmarna gick. Alla var jätte snälla och jag kommer verkligen trivas.
Jag ska bo i gästhuset så jag har jätte stort!
När jag och Hanna satt utanför och pratade på kvällen lyckades jag få se en jätte stor spindel på fönstret utanför mitt vardagsrum. Inte jätte kul men de var tydligen inte farliga så jag får väll bita ihop.

Resan

(från min antekningsbok)

Ja, resan har börjat. Nu sitter jag, mer än 15 timmar efter att jag lämnade mitt hem, på en rosa bänk, på Bankoks flygplats.
Allt gick bra i morse och jag kan ännu inte minnas om jag glömt något hemma.
Arlanda gick bra om man bortser från köer på grund av att Thai Arlines inte har self check-in som de flesta andra företag har.
När jag gick igenom säkerhetskontrollen pep det inte ens om mig - någon som är mycket vanligt förekommande annars...
Väl där inne handlade jag lite, brände tungen på min Starbucks latte och fick komplimang för mitt hår. Sen var det dags att kliva på planet.
Där inser jag att jag sitter precis bakom ett av de rummen där flygplanspersonalen har sina vagnar. Det betyder inget handbagage vid fötterna... Jag lyckas få upp min väska dit upp och få med mig några tidingar, min iPod och min kudde dit ner så jag kunde hålla mig sysselsatt eftersom man inte hade en egen liten tv utan bara en stor - och den satt jag precis framför så den var lite suddig.
Till höger om mig satt en kvinna med en pytteliten bebis som var så duktig! Nackdelen för mig var att de satte fast en barnsäng på väggen framför mig och den hände alltså delvis över mina knän.
Till vänster satt en treåring och brevid henne hennes mamma. På andra sidan gången satt pappan med lillebror i knät. Efter en tid i luften lade sig flickan vid mina fötter och lillebror lades att sova i stolen brevid mig.
Jag lyckades också sova en del och sträcka på mig har jag onekligen fått göra här i Bankok.
Efter otaliga köer, kontroller och promenader unnade jag mig en Mango Berry smoothy. Jag hade nästan glömt bort hur sött frukt smakar på sydligabreddgrader!
Nu klev jag just på planet. Svettig och äcklig känner jag mig och ser gångarna fyllas av en rök som jag misstänker är för att döda smådjur.
Överallt hör jag människor som är på väg hem och säger "Mate". Snart är jag där. Bara 6 ½ timme nu så.

All work, work - inget bågskytte i alla fall

Jobb, jobb, hela veckan är full av jobb..

Det känns bra. Jobba lite såhär innan man åker. Svara i telefon, ta meddelande, kolla upp adresser, öppna dörrar. Jobb jag klarar av.

Lite jobbigt att åka så tidigt på morgonen bara men idag kommer jag ladda upp på energo med en lunch med vänner på den vegetariska buffe resturangen Hermans på söder. Ska bli så gott!

Ska antagligen ta en sväng ut till Farsta också för att fixa med mina skor och sen bågskytte ikväll. Har inte varit där på jätte länge. Har inte orkat efter jobbet. Men idag då ska jag släpa mig dit. Missförstå mig inte - jag tycker det är jätte kul men det kräver tankteverksamhet eftersom jag helst inte vill skjuta någon... Och jag har inte orkat det. Och jag måste ju passa på när jag är hemma för sen blir det inget av på fem månader...

Sociopater som löser ord

Såg nya Sherlock Holmes på SVT igår kväll. Eller jag såg mitten och slutet på första avsnittet.

Klicka här för att se en Trailer till den nya Sherlock Holmes serien

Jag tycker det verkar vara en bra serie och det är kul att det är just Sherlock Holmes i modern tappning. Men ändå känns det gjort. Är det bara jag som ser likheterna mellan gode Sherlock och Tony Hill från Mord i Sinnet (Wire in the Blood)? Nod för att den sistnämda i flera år har varit en av mina favoritserier men de sociopatiska dragen hos Holmes och Hill är liknande. Klicka här för att se en trailer till Mord i Sinnet

Jag jag sa detta sa min mor att Val McDermid kanske fått sin insperation hos Sir Arthur Conan Doyle men då är det ändå inte den nya serien som är nyskapande.

Han påminner också om The Mentalist. Klicka här för att se en trailer till The Mentalist

Jag kommer följa serien men jag är trogen Tony och han kommer för alltid vara den bästa sociopatiske (och till skillnad från Holmes, psykologen) som ser saker få andra ser och kan läsa och bygga gärningsmanna profiler (Precis som de gör i Criminal Minds) på de till synes mest obetydliga detalierna. Klicka här för att se en trailer till Criminal Minds

Gentlemannen Sherlock Holmes som sociopat - varför inte?



Sen kan jag inte skriva om denna nya serie utan att nämna Dr Watson - som jag älskar. Han verkar kunna utvecklas till en kul karaktär om än inte så charmig som sin kollega...

Aussikillar och 13 465 km (fågelvägen)

Ja, förra helgen var det några (tre för att vara lite exakt) killar från det College jag ska bo på i Australien i Stockholm.

Det verkade vara en ganska spontan resa och de hade rest över stora delar av Europa innan de tillbringade två och en halv dag i Stockholm.

Första dagen åt vi lunch och de berättade om Australien och St Georges College. De sa att det hade varit den bästa tiden i deras liv, den tid de bott där. Så det kändes ju bra.

Att de sa att luftkonditionering inte finns i så många rum kändes mindre bra.

På kvällen var vi ute på gamla Toxic. Det blev en dubbelgrej eftersom de var med (och de hade sagt att de gärna ville gå ut) och vi skulle ut för att fira en vän som fyllt år veckan innan. Jag gillar inte nödvändigtvis klubben men tillsammans var vi mellan 15 och 20 personer så det var riktigt kul! Att Aussikillarna sa att det brukar spelar gamla hits i Perth gjorde mig lite smålycklig sådär.

Dagen efter så hade min väldigt snälla Mor fixat lunch på sitt arbete som vi bjöd på. Australiensarna tyckte om mer klassisk svensk mat (som sill och gravad lax) än mig! Det var jätte kul att de tyckte om det och jag är jätte glad över att de kom så att jag kunde ställa frågor om hur det är att bo på St Georges .

Det känns verkligen att det börjar närma sig nu. Har haft "Hej då fika" med familjen och ansökt om visum (som kommer gå ut fem dagar innan jag åker hem... Måste antagligen söka turistvisum för de dagarna). Och tänkte börja packa i dagarna.

Jag är inte nervös eller så utan det ska bli kul. Eller jag är nervös över småsaker som det där med ingen luftkonditionering, och att det finns så mycket spindlar där. Och vilken telefon ska jag köpa? Och ska jag öppna ett Australiensiskt bankkonto när jag är där? Någon som har en åsikt - hör av er!

Gökboet - en elevproduktion

Om jag ska vara ärlig har jag inte sett filmen. Eller läst boken. Båda ligger där hemma men jag kommer mig aldrig för att plocka upp dem. Boken eftersom jag vet att den kommer vara hemsk och jag har så många andra böcker jag vill läsa också. Filmen eftersom jag inte vill se den själv.

Jag såg dansgruppen Bounce's föreställning "Gökboet", där de använde sig av dans istället för dialog i många stycken. Och sen vet jag lite av vad andra har berättat. Jag har läst något om den någon gång också.

Men varken sett filmen eller läst boken.

Scengymnasiet satte i alla fall upp den och då såg jag den också. Den var bra. Väldigt bra och de är otroligt talangfulla. Sen kan jag tycka det är synd att Sjuksystern inte var så ond som hon är i Bounce's och jag hört att hon är i alla andra.

Så här kommer det ämne jag snuddade vid när jag skrev om "Julia och Romeo". Ska jag säga att: De var verkligen jätte duktiga eftersom de ändå bara går på gymnasiet eller i skolan (och i detta fall var yngre än mig)? De var onekligen duktiga men jag vet inte om de skulle hålla sig på en stor scen. Om de var bra i jämförelse med annat jag sett.

Jag förstår verkligen att jag inte kan göra det eftersom de inte har lika mycket scenvana. Så de var duktiga med tanke på att detta kanske var första gången de stod framför en publik som inte enbart bestod av familj och vänner.

De var också duktiga med tanke på att de inte har lika stor budget (eller det beror väl på, men om jag nämner Dramaten här så är Scengymnasiets budget med största sannolikhet mindre).

Men samtidigt kan det ju inte vara bra att jag ursäktar dem med detta hela tiden. Jag gillar inte scenografin - nej, de är ju bara en elevproduktion så den dög. Många lät väldigt nervösa - ja, men de blir nog bättre med åren. Föreställningen var rörig - jo, men de håller ju på att lära sig.

Är det inte så att man ständigt lär sig i det yrket? Jag menar verkligen inte att trycka ner de som gjorde Gökboet, för jag skulle rekommendera den till andra. Men jag undrar bara vad som kan ursäktas med att det är en elevproduktion och när man kan komma med kritik.

Romeo och Julia som genusfråga

Scengymnasiet som sammarbetar med Stockholms Stadsteater satte upp Shakespeares Romeo och Julia som slutproduktion för de som går andra året tidigare i januari.

Men det var inte den klassiska tolkningen. Istället för att Romeo sa sina repliker var det istället Julia som sa dem. Eller man bytte helt enkelt genus. Vissa delar var de också tvungna att ändra på grund av detta.

Anledningen sades vara ett genus-expriement. Jag kan tycka att det var en bra grundidé men att i slutändan gjorde det i dagens Sverige och med våra värderingar inte så stor skillnad.

Snarare tycker jag att det gjorde föreställningen rörig. Jag försökte komma på hur orginalreplikerna varit och de kändes väldigt influerade av filmen "Romeo + Julia" eftersom språket var gammalt men kostym och scenografi modernt.

Också att de bytte roller gjorde att det kändes oplanerat. Alla var duktiga men man hann aldrig få en uppfattning av deras personlighet. Jag förstår verkligen tanken med att byta. De går fortfarande i skolan och därför är det viktigt att alla får scenvana. Så det var kanske en bra idé.

Men här kommer mitt problem med elev produktioner. Ska man döma dem som skådespelare eller elever?

Människa eller Djur?

Titel: Djungelboken
Regi: Alexander Mørk-Eidem
Av: Rudyard Kipling
Var: Stora Scenen, Stockholms Stadsteater

2007, 2008 och 2011. Ja, tiden går. Jag har nu sett Mørk-Eidems hyllade föreställning alla säsonger. Kan ha varit så att jag under de tre år jag väntade glorifierade den något men det är fortfarande underbar.

Foto: Petra Hellberg

Peter Gardiner som Bagheera

Fotograf	Petra Hellberg
Bildtext	Peter Gardiner

Fotograf	Petra Hellberg
Bildtext	Peter Gardiner

Att göra Bagheera till travsvestit, vargarna till luffare och aporna till bratz är rena genidrag! Att det är en underbar samtidsskilldring samtidgt som den berättar en gammal historia som utspelar sig i framtiden ger många skratt men ändå tillräklig distans för att man ska förstå.

Foto: Petra Hellberg

En av de sånger som fastnar mest u huvudet... ("En bra människa är en en död människa, en enda människa är en för mycket...")

Men just det här med att det är en samtidsskildring gör att jag idag har svårare för den än jag hade 2007. 2007 var stureplans bratzen precis något gemeneman visste vad det var. De hade funnits en tid men nu var det så pass kända att till och med mina föräldrar förstod vad de portretterade. Men nu känns det lite gjort. Vi har sett många sketcher där drivs med just denna grupp och det känns inte lika nytänkande som det gjorde tidigare. Och det är ett av mina problem med föreställningen. Att den känns lite gjord. Det kan bero på att de enda de har ändrat på är att några i ensemblen har blivit utbytta, Noppe och Joppe har uppkavlade byxor och ett par av de populärkulturella sång referenserna är nya. Samt att jag får känslan av att aporna i stort har mer scentid nu än då.

Foto: Petra Hellberg

Noppe: Ditt namn Joppe det är så där snyggt, sweet, lungt. Mitt är lite mer så där Ra ra-ah-ah-ah Roma, roma-ma Gaga Ooh la-la...

Scenografin har de sparat sen de slutade 2008, det betyder att man knappt känner igen fasaden till Kulturhuset eftersom 2007 låg Medeltidsmuseet i Plattan-lokalerna och Plan Plattan under de senaste månaderna fått en ordentlig uppfräshning. 

Att aporna har mer tid på scenen vet jag inte om det är sant eller ej men jag och en vän får båda känslan av det. Jag älskar aporna och jag minns att jag tidigare satt och väntade på att de skulle komma in på scenen nästa gång. Och som med julafton var den förväntan nästan bättre än när man ätit upp maten och öppnat klapparna. Nu å andra sidan fick man inte den förväntans känslan - för de var på scen hela tiden. Eller sprang ut och in på den. Kanske är det bara något jag har fått för mig men om det är så att Teatern valde att ha fler scener med Noppe och Joppe på grund av att de var stora publikmagneter måste jag här med deklarera att jag är besviken. Jag trodde att de kunde stå emot det kommersiella och förstod att lagom är tillräckligt och att man uppskattar saker man inte har mer.

Foto: Petra Hellberg

Kaa och Mowgli

Jag måste bara hylla skådespelarna innan jag avslutar. Självklart Johannes Bah Kunkhe som är den perfekta Noppe, Christian Hillborg som lyckas vara trovärdig både som Jobbe och som Tuu - två så vitt skillda roller, Peter Gardiner som lyckades fylla skorna som Bagheera, Lars Göran Persson som trots att jag förklippar honom med barnprogram av någon anledning är riktigt skrämmande i sin roll som Shere Khan, Kristofer Fransson har vuxit till sig lite sedan sist men att han orkar är otroligt och sist men inte minst två av de bästa rollprestationerna jag någonsin sett på en teaterscen. Frida Westerdahl som Kaa. Hon är fantastisk och perfekt. För hur hon pratar hur hon rör sig är så bortom mycket man annars ser. Samt min absolut favorit. Jan Myrbrand som Tabaqui. Jag har inte ens ord för att beskriva hur perfekt och underbar den rolltolkningen är. Och då jag inte har ord håller jag tyst.

Foto: Petra Hellberg

Jan Myrbrand som Tabaqui - helt otrolig

Jag har en fråga till er som har sett den för jag får inte ihop det. Jag har rådfrågat vänner men det stämmer fortfarande inte. Så ni som inte sett föreställningen kanske ska sluta läsa nu.



I Mørk-Eidems Djungelboken talas det ju om Storstadsdjungeln och alla olika djurarter från Kipling och Disney är olika grupper i Samhället. Så långt är jag med. Alltså har det något med ens ideal och ens moral och kanske uppväxt att göra om man är Varg eller Tiger. Eftersom alla är olika grupper i samhället. Och Bagheera säger att hon var född bland människor, hennes mor dog bland människor men snart upptäckte de att hon var annorlunda och hennes far kedjade fast henne. Alltså, de upptäckte att hon var annorlunda (en transvestit gissar jag då) SENARE. För om hon varit en "riktig" panter. Alltså DJURET panter så skulle de ju upptäckt det med en gång. Också att Bagheera och Baloo har någon typ av förhållande pekar ju på att trots att de är olika till sättet är de ju lika i grunden.

MEN, Mowgli är uppvuxen bland Vargarna sedan innan han kunde prata så han måste ju tänka som en varg, bete sig som en varg och eftersom om de nu alla är olika grupper i samhället se ut som en varg i sin stil och att gruppen måste ju ha funnit sina kläder på samma ställe. Men han är inte en varg. Eftersom han inte har några kniv-knogjärn. Och han tycker inte han passar in. Han passar inte in i någon av grupperna som finns i den Storstadsdjungel som hästar på Sergelstorg. De säger att han är människa. Allt detta får mig att tro om det handlar om mer än något psykiskt Det är en Fysisk skillnad mellan de olika grupperna. Som om de faktiskt var olika djurarter.

Foto: Petra Hellberg

En Varg och en Björn, eller en Frihetskämte och en Gammal Boxare?

Men då stämmer ju inte Bagheeras berättelse längre. Men om den stämmer stämmer enligt mig inte Mowglis berättelse. En vän sa att Mowgli kanske bara inte passade in i någon av grupperna i djungeln. Att det var psykiskt men att han hade en annan moral än alla andra eller andra förutsättningar. Men jag har svårt att tänka mig det. För han säger att han var en Varg i allt utom blodet (fysisk skillnad). Och han blev förälskad i Kaa så varför inte försöka sig på livet som Orm, om han nu var så läraktig? (Psykisk)

Som sagt har jag inget svar. Det är bara något som förbryllar mig.

Den Lilla Sjöjungfrun på Dramaten

                                                  Bild hämtat från http://www.dramaten.se/

Titel: Den Lilla Sjöjungfrun
Regi: Marina Steinmo och Kajsa Giertz
Av: H.C. Andersen
Var: Stora Scenen, Dramaten


Lika långt ifrån människorna som sjöfolket befinner sig, lika långt ifrån Disneys klassiker hittar man Andersens saga och Dramtens produktion.

Sagan är hemskare, det visste vi kanske att den skulle vara eftersom Disney har en vana av att försköna och lägga till komisk musik. Dramat var också svårare, rent tekniskt att förstå eftersom det är svårt att gestalta sjövarelser på en scen på ett trovärdigt sätt.

Jag tycker att de lyckades. Dans och invecklad koreografi fick det att se ut som de dansade och trots att Ariel inte talade med prinsen kunde man förstå deras känslor för varandra med hjälp av rörelser och blickar. Eller jag kunde det, många barn i publiken (då syftar jag speciellt på en liten flicka, långt under de 8 år teatern var rekommenderad för) var rädda stor del av föreställningen, förstod inte varför "fiskarna" sprang runt på ben och förstod inte varför Ariels familj sålde sitt hår för en kniv så hon kunde döda prinsen.

Det var en typisk Dramaten pjäs med skådespelerskor som talar på det speciella Dramaten sättet. Jag tror personligen att den skulle fungerat bättre om de höjt åldersgränsen ytterligare (även om jag personligen känner en 8 åring som förstod allt och gillade föreställningen) för att avskräcka mammor och pappor som tar med sina barn på Dramaten för att det låter fint och förväntar sig höra låten "Havet är djupt"...

Barnteater två gånger

Titel: Allrakäraste Syster
Regi: Jonna Nordenskiöld
Av: Astrid Lindgren
Var: Bryggan, Stockholms Stadsteater

Foto: Petra Hellberg

Flickorna med sina hästar, käpphästar som barnen fick klappa på. Den vita var finast enligt ett kusinbarn till mig.

Allrakäraste Syster såg jag två gånger med olika kusinbarn. Historian är ju lite små-läskig och aningen hemsk (som Astrid Lindgren ju var så bra på att skriva för barn, vem var inte rädd för Katla eller ledssen när Pippi var ledsen över att hennes pappa inte var hemma som barn?).

Denna saga handlar om en flicka vars mamma inte kan ägna henne uppmärksamhet när hon behöver det efter som lillebrodern gråter så hon hittar på en tvillingsyster som hon upplever äventyr med.

Föreställningen var ungeför 30 min vilket var precis lagom (om inte kanske några minuter för långt). De försökte interagera med barnen i publiken genom att få dem att skaka bjällror så att det låter som floden spelar och bjuda på godis.

Dock kan jag anmärka på tre saker jag tycker de kunde ha gjort bättre. Den första var att när flickan det handlar om, Ylva, berättar om sin tvillingsyster så ska barnen själva komma fram och sitta i det lilla "förrummet" innan man går in till själva Bryggan. Föräldrar behövde trängas utanför en dörr vilket gjorde att alla barn inte kunde se vart "deras" vuxna var. Det kanske skulle ha kunnat fungera en bit in i en föreställning men som jag tyckte nu var det inte nödvändigtvis en bra idé.

Sen var det också mörkt i salongen väldigt ofta vilket kanske inte heller gör det bra för väldigt små barn. De hade inte förlorat jätte mycket på att ha en ganska väl upplyst salong.

Det sista som snarare jag än barnen störde mig på var att rollerna (eller skådespelarna) var ganska flamsiga. Mycket höga röster och skrik. Jag försökte dra kopplingen till att det kanske är så små flickor interagerar med varandra men sen insåg jag att jag aldrig gjort det. Nåja, det kanske var något jag var ensam om att inte göra...

I övrigt tyckte jag att det var en bra föreställning. Scenografin var väldigt fin och likaså koregrafin. De flesta barn skattade också när det var roligt vilket är en stor fördel när det gäller barnteater.

Trettondagsafton på Trettondagsafton

Titel: Trettondagsafton
Regi: Susan Taslimi
Av: William Shakespeare
Var: Stora Scenen, Stockholms Stadsteater

Foto: Petra Hellberg

Jag gillade många av kostymerna. Två favoriter var dessa jackor. Då främst den till vänster.

Ja, vad kan jag säga. Jag gillade den. Det var en underhållande föreställning men fina kostymer (som jag själv skulle kunna tänka mig att ha på mig många av...) och bra skådespelar insatser. Det är i grunden en bra historia. Men någon dag efter jag sett den såg jag en intervju med Helena Bergström där hon förklarade varför hon inte tycker det är så jobbigt att åldras. Det sa hon berodde på att de äldre rollerna hade ofta en mer omfattande historia, de hade levt ett liv innan själva pjäsen utspelar sig. Och jag håller med. När jag tänkte på det verkade helt plötsligt Viola och Olivia så otroligt tråkiga, då var Narren, Orsino och kammarflickan Maria intressantare Vilket gjorde att jag inte tyckte att huvudpersonen i föreställningen var intressant. Det fick hela historien att falla lite för mig.

Personligen har jag också lite svårt för fars-liknande föreställningen vilket gjorde att jag hade svårt för delar av Narrens inslag men också Baronernas roller. Peter Habers roll kändes också otroligt forcerad Som ett försök att återerövra den komikerstatus han hade i "Sune"-filmerna och tvätta bort "Beck".

Foto: Petra Hellberg

Som sagt var föreställningen ibland lite för mycket fars...

Å andra sidan hade jag ganska höga förväntningar på denna föreställningen och det i sig kan ha gjort, om de inte helt och hållet levde upp till de förväntningarna, att jag blev besviken. Jag tycker inte det var en dålig föreställningen. Bara aningen platt och endimensionell 

Emilia Galotti

Av: G.E. Lessing
Regi: Tobias Theorell
Var: Klarascenen, Stockholms Stadsteater

Ljuset är släckt. På scenen ligger det fullt med papper som en Johannes Bah Kuhnke flyttar runt iförd morgonrock. Han smuttar på något som ser ut att vara whisky. Ett par ögonblick senare kommer en betjänt in och ger honom något man tror är en samarin. Han står då upp och försöker släppa samarinen i whiskyn. Man har tidigare förstått att det utspelar sig i ett litet furstendöme och att det är fursten själv vi ser. Att det inte är vår egen tid vi ser på står också klart. Snarare en tid då kyrkan hade makt och 1800-talet med dess nya ideal ännu var en tid bort.

Upplägget verkar så bra. Jag sitter och tycker det ska bli spännande. Samarinen på den tiden och i whiskyn. Iden verkar klockren. Allt jag vet om föreställningen är att den ska handla om en viss Emilia Galotti. En ung skönhet som fursten blir huvudlöst förälskad i efter att ha sett ett porträtt av henne. Dock har en greve redan friat, ska hon välja den snälle greven eller den spännande och oberäknerlige fursten. Fursten skulle visst också ha en kammarherre och tillika ytterligare en greve som intrigerar.

Bah Kuhnke med sin enorma karisma som greven och kameleonten Anderas Kundler som intrigmakaren. Och självklart den kvinnliga huvudrollen, Kirsti Stubø, ska bli intressant att se i sin första roll på Stadsteatern. Och början var ju så bra. I mitt huvud hade jag redan, klipsk som jag tror mig vara, räknat ut slutet. Emilia och Fursten kommer bli kära och om sagan sedan slutar lyckligt eller olyckligt tillhör inte poängen. Jag ska se en vacker kärlekshistoria. Men efter scenen med samarien (och tillika första scenen) krackelerar hela dramat. Inget blir som jag tänkt mig och jag inser att jag inte gillade föreställningen alls - utom den där första lovande scenen det vill säga.

Foto: Petra Hellberg

Fursten och Emilia

Ja, ni har nog säkert redan listat ut att jag inte gillade föreställningen. Och angående min ide vad den skulle handla om kan jag meddela att jag inte var så klyftig som jag trodde. I programmet läste jag på vägen hem att dramat handlade om Emilia Galotti, den unga skönheten som var djup troende och hennes relation till sin far. Till sin FAR? Han och hon var kanske med i två scener samtidigt! Nåja, även om jag avslöjar slutet i och med att jag tar upp detta så måste jag säga det. Ni som vill se föreställningen råder jag att sluta läsa nu. Det kommer ändå vara vara jag som rabblar onödiga problem jag hade med föreställningen. Så här kommer det. Föreställningen skulle enligt programmet handla om den djupa kärlek som fanns mellan far och dotter - en kärlek så stark att fadern hellre offrade hennes liv än lät henne göra något som skulle göra henne olycklig för all framtid. Jag såg den scenen. Det kändes inte som det var till den scenen hela historien drog sig till. Han håller upp kniven, Emilia springer in i honom och hon säger på sin dödsbädd att hon inte ångrade att hon tagit livet av sig och fadern säger att det var han, att hon inte skulle behöva gå in i himmelen med den lögnen. Så det var ingen och bådas fel. Hennes död tjänade ett högre syfte. Och kanske var det en moral den beskrev när G.E. Lessing skrev den. Att kvinnor hellre skulle dö än att leva i den synd som fursten förespråkade.

Foto: Petra Hellberg

Emilia och hennes far

Hela den moralen känns lite konstig att predika idag. Kanske var det därför jag missuppfattade handlingen - att den är så fjärran vad jag är van vid. Och sen att sätta Johannes Bah Kuhnke i rollen av "the bad guy" känns väldigt fel. Det är svårt att ogilla någon som har så stark karisma. Han fick rollen att verka seriöst förälskad i Emilia. Istället för att snarare vara lockad av hennes skönhet och endast vilja locka henne till ett liv i lust innan han skulle glömma henne och eventuellt börja avsky henne (som han gjort med andra kvinnor före henne) som jag tror det var meningen att han skulle göra. Eftersom Fursten är så karismatisk vill du att de ska leva lyckliga i alla sina dagar.

Att du inte får en chans att förstå banden som knyter samman Emilia med hennes Far gör också att det blir svårt att förstå poängen.

Något jag dock gillade var den smygande, charmige och intrigerande greven och kammarherren spelad av Kundler. Han verkade så intressant när han smög runt och lämnade olika uppgifter till olika personer i ett försök att hjälpa fursten få sin vilja fram. Jag skulle säga att han var den mest intressanta karaktären och att det kändes som om föreställningen handlade om honom kanske till och med mer om honom än om fursten och Emilia. Han kändes som om det var han som styrde allt som skredde. Som om de andra bara var hans marionetter. Om jag fått veta mer om honom och om föreställningen skulle avslöjat mer om hans motiv och agenda så skulle jag till och med godtagit sidospåret och Emilia, hennes fästman, hennes far, hennes mor, Fursten och hans gamla älskarinna.

Foto: Petra Hellberg

Johannes Bah Kuhnke som Fursten, Kirsti Stubø som Emilia och Anderas Kundler som kammarherre (och enligt mig marionettmästare). Tillåt mig här också påpeka att scenografin var utsökt och när Kundler målade upp en ny dörr jag jag fastnaglad i stolen och fick gåshud över det genialiska i scenografin som dock på många sett påminde om den från "Jane Eyre" på Dramaten.

Som sagt var det verkligen synd på en föreställning som började så bra, så lovande. De kunde ha gjort så mycket med den. Första scenen får mig också och tänka på en föreställning jag såg på Dramaten "Slott i Sverige" och blandningen av modernt och klassiskt. Eller dåtid snarare. Jag hoppades på något i den stilen men i stället fick jag en historia jag inte förstog mig på och senare visade sig handla om något helt annat.

Sex Roller Söker En Författare

Titel: Sex Roller Söker En Författare
Av: Luigi Pirandello
Regi: Alexander Mørk-Eidem
Var: Klarascenen, Stockholms Stadsteater

Foto: Nadja Hallström

Föreställningen handlar om fem skådespelare på Stockholms Stadsteater (Kristofer Fransson, Frida Hallgren, Gerhard Hoberstorfer, Josefin Ljungman och Ann-Sofie Rase) som spelar en version av sig själva och repeterar för regissören Alexander Mørk-Eidem's föreställning "Tre Systrar". Men mitt under detta kommer konflikter men också sex roller som söker en författare och vill ha sin historia berättad.

Mørk-Eidem är en av mina favorit regissörer men denna föreställning är annorlunda från hans andra. Den tar upp tankvärda frågor som en teaterpublik kan sitta och grunna på länge.

Enligt mig blir det en jobbig pjäs eftersom jag anser att Mørk-Eidem har förutfattningen att alla anser att rollerna kan leva oavsett författaren. Jag förstår att det är många som tycker det men när jag själv skriver fungerar det inte så.

Jag ska förklara vad jag menar med att rollerna lever oavsett författaren innan jag fortsätter. Det finns olika åsikter i hur en författare arbetar Två av de är  att en författare får in en historia i huvudet och skriver då ner den. Andra tror att författaren arbetar fram en historia och skriver ner den. Skillnaden är att i det första fallet så kan vissa av rollerna göra saker som författaren själv tar avstånd från - han blir lika förvånad som läsaren över denna vändning. Det är inte författaren som bestämmer vad som ska hända utan författaren skriver endast ner den färdiga historien från sitt huvud. Det andra fallet är det fall som författaren har en absolut makt och ofta en agenda. Författaren skriver historien för att komma fram till en slutsats och väljer då mellan olika alternativ om vad som ska hända. Visst kan de olika rollerna också göra saker som författaren ogillar men i detta fall beror det på att författaren skrivit en personlighet till rollen och som med alla "verkliga" människor så finns det drag vissa uppskattar och andra inte och andra drag som de andra uppskattar men inte de första.

Så det är huvuddragen i två olika åsikter i hur man skriver. Självfallet finns det kombinationer och man kan vara olika extrem. I alla fall anser jag att föreställningen arbetar på premissen i det första fallet. Och om det är så kan rollen leva oberoende av författaren. Att det i princip bara var slumpen som placerade händelserna i just den författarens huvud. Jag tror inte att författare alltid har en agenda eller en mening men jag tror att författaren kan ändra slutet på historien och att det beror mer på författarens humör och sinnesstämning mer än rollerna.

En annan fråga som tas upp vad som är mest verkligt. Verkligheten eller Dramat? Självklart är det verkligheten - det hör man ju på namnet kan man säga. Men samtidigt kommer dramat fram till samma slutsats och samma händelser utspelar sig gång på gång. I verkligheten finns det många sanningar. Vad som är sant för mig kanske inte är sant för dig. Men i dramat är sanningen fastställd, inte hos varje roll utan i dramat självt. Rollerna i ett drama kan bara göra en sak i varje situation, det de är skapade till. En roll kan inte agera annorlunda från kväll till kväll, nej. Den är fixerad.

Det kanske verkar rörigt när jag försöker förklara i skriven text. Men det kanske gör att man vill se den, för att förstå själv. Om jag har tur är det så.

Något jag inte gillade med pjäsen - och som fick mig att inse att Mørk-Eidem har det problemet i stort sett alla pjäser av honom jag sett. Det problemet är att när det är komiskt då är det verkligen dråpligt. Man skrattar och kan knappt andas. Men när det är allvarligt så känner man bara för att gråta. Eller sitter livrädd i salongen. I denna föreställning var skillnaden enorm. Jag saknade repliker som var i mitten. Kanske vardagliga. Varken roliga eller allvarliga. Eller att det skulle vara skyggare ihoppklippt. Som det var nu var varje mening antingen eller. Vilket är synd. Synd eftersom det fick upp mina ögon för detta problem. När jag tittar tillbaka på hans andra pjäser ser jag nämligen samma sak. Kanske skulle han behöva öva på det. Att balansera mer på knivseggen men inte falla ner på vardera sida.

Jag gillade dock skarpt den komik som fanns hos skådespelarna som spelade sig själva. Och det får mig att undra - är de såna i verkligheten. Tyvärr måste jag säga att jag inte tror att det är så. Här har de både manus och regi. I verkligheten (om man nu kan säga det som en sanning) så vandrar de perfekt på knivseggen som jag tror de flesta av oss gör. Men jag skulle gärna vilja veta om de har tagit ett karaktärsdrag från sig själva och överdrivit det eller om de lekar med de förväntningar folk har på dem. Skulle vara verkligt intressant att se hur arbetet med att skapa "skådespelarna" gick till.

Anonyma Singlar

 

Ensemblen till "Anonyma Singlar" Fotograf: Petra Hellberg


Under mellandagarna mitt i all städning hann jag med ett lunchsbesök på Klara Soppteater och föreställningen "Anonyma Singlar"

Jag älskar konceptet "soppteater". Eller i stort föreställningar under lunchen. Det är mysigt, ofta på mindre scener. Ofta runt en timmes föreställningen och maten är oftast bra. När jag såg "Anonyma Singlar" var det löksoppa.

"Anonyma Singlar" handlar om fyra singlar och en relationspedagog. Denne har en terapigrupp liknande ide som med inspiration hämtad från ett Anonyma Alkoholister möte. Terapeuten berättar att han är lyckligt gift men stämmer det? De andra deltagarna i mötet blir uppmanade att berätta sin historia. En blir kär hela tiden, en har slutat tro på kärleken, en har skilt sig efter ett långt äktenskap och en får alla på fall men tycks inte kunna falla för någon själv. Den gemensamma faktorn är att de är singlar.

Iden är kul och triggar en del dråpliga situationer som när den skilde mannen ringer upp sin ex-fru och får hjälp av de andra deltagarna på mötet. Ibland sjunger de sånger med ursprungligen engelska texter men nu något dåligt översatta till svenska. Den samme skilde man sjunger bland annat "My Girl" i en översättning som blir "Min Fru".

Rollprestationerna är väldigt bra. Man förstår verkligen vilka känslor de vill visa. Den något neurotiska Kajsa Reingardt är underbar i sin jakt på kärleken och Albin Flinkas får hela publiken på fall precis som hans roll.

Scenografin är också fin med ett helt vitt rum, lite glögg och pepparkakor i ett hörn och flertalet rosa stolar. Jag gillade verkligen föreställningen trots det tycker jag att den kan sakna en del av de punchlines som Soppteatern bjöd på förra vintern i form av "Fan ska fira Jul". De kunde också ha tjänat en del på att arbeta igenom handlingen en extra gång eftersom det nu var fem personers skilda berättelser och kunde ha varit mer integrerade med varandra. Visst slutar de som vänner men ändå. Nu när jag skriver inser jag att den har lite samma stil som filmen "Love Accualy" men sina separata handlingar som ändå integreras.

Men för att vara en en-timmes föreställning är den underbar och har man inte skyhöga förväntningar kommer man att älska den för den är både rolig och sympatisk. Inte konstigt att jag ska se den igen alltså...