Regi: Alexander Mørk-Eidem
Av: Rudyard Kipling
Var: Stora Scenen, Stockholms Stadsteater
2007, 2008 och 2011. Ja, tiden går. Jag har nu sett Mørk-Eidems hyllade föreställning alla säsonger. Kan ha varit så att jag under de tre år jag väntade glorifierade den något men det är fortfarande underbar.
Foto: Petra Hellberg
Peter Gardiner som Bagheera
| Fotograf | Petra Hellberg |
| Bildtext | Peter Gardiner |
| Fotograf | Petra Hellberg |
| Bildtext | Peter Gardiner |
Att göra Bagheera till travsvestit, vargarna till luffare och aporna till bratz är rena genidrag! Att det är en underbar samtidsskilldring samtidgt som den berättar en gammal historia som utspelar sig i framtiden ger många skratt men ändå tillräklig distans för att man ska förstå.
Foto: Petra Hellberg
En av de sånger som fastnar mest u huvudet... ("En bra människa är en en död människa, en enda människa är en för mycket...")
Men just det här med att det är en samtidsskildring gör att jag idag har svårare för den än jag hade 2007. 2007 var stureplans bratzen precis något gemeneman visste vad det var. De hade funnits en tid men nu var det så pass kända att till och med mina föräldrar förstod vad de portretterade. Men nu känns det lite gjort. Vi har sett många sketcher där drivs med just denna grupp och det känns inte lika nytänkande som det gjorde tidigare. Och det är ett av mina problem med föreställningen. Att den känns lite gjord. Det kan bero på att de enda de har ändrat på är att några i ensemblen har blivit utbytta, Noppe och Joppe har uppkavlade byxor och ett par av de populärkulturella sång referenserna är nya. Samt att jag får känslan av att aporna i stort har mer scentid nu än då.
Foto: Petra Hellberg
Noppe: Ditt namn Joppe det är så där snyggt, sweet, lungt. Mitt är lite mer så där Ra ra-ah-ah-ah Roma, roma-ma Gaga Ooh la-la...
Scenografin har de sparat sen de slutade 2008, det betyder att man knappt känner igen fasaden till Kulturhuset eftersom 2007 låg Medeltidsmuseet i Plattan-lokalerna och Plan Plattan under de senaste månaderna fått en ordentlig uppfräshning.
Att aporna har mer tid på scenen vet jag inte om det är sant eller ej men jag och en vän får båda känslan av det. Jag älskar aporna och jag minns att jag tidigare satt och väntade på att de skulle komma in på scenen nästa gång. Och som med julafton var den förväntan nästan bättre än när man ätit upp maten och öppnat klapparna. Nu å andra sidan fick man inte den förväntans känslan - för de var på scen hela tiden. Eller sprang ut och in på den. Kanske är det bara något jag har fått för mig men om det är så att Teatern valde att ha fler scener med Noppe och Joppe på grund av att de var stora publikmagneter måste jag här med deklarera att jag är besviken. Jag trodde att de kunde stå emot det kommersiella och förstod att lagom är tillräckligt och att man uppskattar saker man inte har mer.
Foto: Petra Hellberg
Kaa och Mowgli
Jag måste bara hylla skådespelarna innan jag avslutar. Självklart Johannes Bah Kunkhe som är den perfekta Noppe, Christian Hillborg som lyckas vara trovärdig både som Jobbe och som Tuu - två så vitt skillda roller, Peter Gardiner som lyckades fylla skorna som Bagheera, Lars Göran Persson som trots att jag förklippar honom med barnprogram av någon anledning är riktigt skrämmande i sin roll som Shere Khan, Kristofer Fransson har vuxit till sig lite sedan sist men att han orkar är otroligt och sist men inte minst två av de bästa rollprestationerna jag någonsin sett på en teaterscen. Frida Westerdahl som Kaa. Hon är fantastisk och perfekt. För hur hon pratar hur hon rör sig är så bortom mycket man annars ser. Samt min absolut favorit. Jan Myrbrand som Tabaqui. Jag har inte ens ord för att beskriva hur perfekt och underbar den rolltolkningen är. Och då jag inte har ord håller jag tyst.
Foto: Petra Hellberg
Jan Myrbrand som Tabaqui - helt otrolig
Jag har en fråga till er som har sett den för jag får inte ihop det. Jag har rådfrågat vänner men det stämmer fortfarande inte. Så ni som inte sett föreställningen kanske ska sluta läsa nu.
I Mørk-Eidems Djungelboken talas det ju om Storstadsdjungeln och alla olika djurarter från Kipling och Disney är olika grupper i Samhället. Så långt är jag med. Alltså har det något med ens ideal och ens moral och kanske uppväxt att göra om man är Varg eller Tiger. Eftersom alla är olika grupper i samhället. Och Bagheera säger att hon var född bland människor, hennes mor dog bland människor men snart upptäckte de att hon var annorlunda och hennes far kedjade fast henne. Alltså, de upptäckte att hon var annorlunda (en transvestit gissar jag då) SENARE. För om hon varit en "riktig" panter. Alltså DJURET panter så skulle de ju upptäckt det med en gång. Också att Bagheera och Baloo har någon typ av förhållande pekar ju på att trots att de är olika till sättet är de ju lika i grunden.
MEN, Mowgli är uppvuxen bland Vargarna sedan innan han kunde prata så han måste ju tänka som en varg, bete sig som en varg och eftersom om de nu alla är olika grupper i samhället se ut som en varg i sin stil och att gruppen måste ju ha funnit sina kläder på samma ställe. Men han är inte en varg. Eftersom han inte har några kniv-knogjärn. Och han tycker inte han passar in. Han passar inte in i någon av grupperna som finns i den Storstadsdjungel som hästar på Sergelstorg. De säger att han är människa. Allt detta får mig att tro om det handlar om mer än något psykiskt Det är en Fysisk skillnad mellan de olika grupperna. Som om de faktiskt var olika djurarter.
Foto: Petra Hellberg
En Varg och en Björn, eller en Frihetskämte och en Gammal Boxare?
Men då stämmer ju inte Bagheeras berättelse längre. Men om den stämmer stämmer enligt mig inte Mowglis berättelse. En vän sa att Mowgli kanske bara inte passade in i någon av grupperna i djungeln. Att det var psykiskt men att han hade en annan moral än alla andra eller andra förutsättningar. Men jag har svårt att tänka mig det. För han säger att han var en Varg i allt utom blodet (fysisk skillnad). Och han blev förälskad i Kaa så varför inte försöka sig på livet som Orm, om han nu var så läraktig? (Psykisk)
Som sagt har jag inget svar. Det är bara något som förbryllar mig.
Jag funderade på samma sak som du när jag såg pjäsen. Om man nu ska tänka att dom är djur och ska förklara Bagheeras berättelse kan det vara så att det kedjade fast henne/honom direkt men at han bara formulerade det annorlunda för att det hade känts som sen för honom/henne. Sen finns det din kompis förklaring på Mowglis historia om dom inte är djur. Personligen tror jag att det är någon sorts blanding, dom är djur men dom är ändå inte djur. Jag håller själv på med teater och många gånger får man veta av regissören när nåt inte stämmer att det kommer inte publiken tänka på. Oftast har dom rätt men ibland har dom inte det. Kanske fallet var så här med?
SvaraRaderaJo, kanske är det som du säger det bästa sättet att tackla det problem (med trovärdigheten) som jag får av pjäsen. Att det är en blandnibg. Och att jag helt enkelt for godta det. Känns dock skönt att jag inte var ensam om att fundera på det.
SvaraRaderaDen uppfattning jag fick av det hela, är att hela bunten är människor, som är "utanför systemet".
SvaraRaderaOch bara för att mowgli är uppväxt någonstans så betyder det inte att han behöver vara som de han är uppvuxen med.
Jag är t.ex. uppväxt i en förort, men är inte någon som gåpr omkring i baggyjeans och hood-tröja.
Att Mowgli uppfattas som en människa är kanske för att han beter sig som en från den "civiliserade världen. Den värld "Swat" teamet kom från.
Och isåfall är skildringen ingenting med om de är djur eller inte, utan mer för att det är sättet de tänker oich tycker på.
Att se det ur ett djurperspektiv är antagligen inte fel. Men att ta bort det psykiska är bara absurt när de visar figurer som Joppe och Noppe.
Mitt personliga perspektiv är att de är människor som hamnat utanför "systemet" under en lång tid och därför valt att ta signatur grupper som vargar, apor, björnar, tigrar etc. etc.
Hoppas mina tankebanor kan ha varit någon sorts "svar" på vad du frågade!:)
// Christfher (Förstod mig inte på denna "kommentera som")