måndag 10 januari 2011

Anonyma Singlar

 

Ensemblen till "Anonyma Singlar" Fotograf: Petra Hellberg


Under mellandagarna mitt i all städning hann jag med ett lunchsbesök på Klara Soppteater och föreställningen "Anonyma Singlar"

Jag älskar konceptet "soppteater". Eller i stort föreställningar under lunchen. Det är mysigt, ofta på mindre scener. Ofta runt en timmes föreställningen och maten är oftast bra. När jag såg "Anonyma Singlar" var det löksoppa.

"Anonyma Singlar" handlar om fyra singlar och en relationspedagog. Denne har en terapigrupp liknande ide som med inspiration hämtad från ett Anonyma Alkoholister möte. Terapeuten berättar att han är lyckligt gift men stämmer det? De andra deltagarna i mötet blir uppmanade att berätta sin historia. En blir kär hela tiden, en har slutat tro på kärleken, en har skilt sig efter ett långt äktenskap och en får alla på fall men tycks inte kunna falla för någon själv. Den gemensamma faktorn är att de är singlar.

Iden är kul och triggar en del dråpliga situationer som när den skilde mannen ringer upp sin ex-fru och får hjälp av de andra deltagarna på mötet. Ibland sjunger de sånger med ursprungligen engelska texter men nu något dåligt översatta till svenska. Den samme skilde man sjunger bland annat "My Girl" i en översättning som blir "Min Fru".

Rollprestationerna är väldigt bra. Man förstår verkligen vilka känslor de vill visa. Den något neurotiska Kajsa Reingardt är underbar i sin jakt på kärleken och Albin Flinkas får hela publiken på fall precis som hans roll.

Scenografin är också fin med ett helt vitt rum, lite glögg och pepparkakor i ett hörn och flertalet rosa stolar. Jag gillade verkligen föreställningen trots det tycker jag att den kan sakna en del av de punchlines som Soppteatern bjöd på förra vintern i form av "Fan ska fira Jul". De kunde också ha tjänat en del på att arbeta igenom handlingen en extra gång eftersom det nu var fem personers skilda berättelser och kunde ha varit mer integrerade med varandra. Visst slutar de som vänner men ändå. Nu när jag skriver inser jag att den har lite samma stil som filmen "Love Accualy" men sina separata handlingar som ändå integreras.

Men för att vara en en-timmes föreställning är den underbar och har man inte skyhöga förväntningar kommer man att älska den för den är både rolig och sympatisk. Inte konstigt att jag ska se den igen alltså...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Vill ni kommentera men inte logga in? - Klicka "Kommentarer"; Skriv något Längst ner under den rutan ni skriver i står det: "Kommentera som"; Och i rutan står det "Välj profil"; Där väljer ni "Anonymt" - skriv bara i meddelandet vem det är ifrån. Sen klickar ni "Skicka kommentar"; Sen skriver ni in se bokstäver och siffror ni ser. Följ anvisningarna som står så går det fint.