Romeo & Julia kören

Innan Jul såg jag också Romeo & Julia körens Julkonsert.

Bilden är hämtad från http://www.alltomstockholm.se/multimedia/dynamic/00017/julk418_17506h.jpg

Jag älskar RJK's lekfullhet och deras förmåga att blanda den vackraste sång med drama. Men denna gång räckte det inte fram. Eller jo men nej. Kläderna känndes inspirerade från 50-talet tillskillnad från de kläder de brukar ha. Visst var det fint men. Det känns inte som dem.

Julkonserten hade också en tydligare dramaturgi än vad jag någonsin sett hos kören tidigare. Kanske berodde det på att 1/2 av sångerna var traditionella julsånger.

En av mina favorit delar av konserten var "Staffansvisan" vilket är något de själva har lagt upp på sin YouTube kanal.
Romeo & Julia Kören Staffansvisan (klicka för att höra)

En del min kritik kan härstamma från att de hade föreställningen på Dramatens lilla scen. Jag förknippar dem oerhört starkt med marmorfoajén på Dramaten och liknande utrymmen. Också att jag blev förvånad över att dramat var en viktig del av konserten. Jag har tidigare endast upplevt den som förstärkande av känslan i musiken.

Jag ångrar inte att jag såg den. Tvärt om. Jag är lycklig över att ha gjort det för jag tror knappt att Guds egna änglar kan sjunga lika vackert men om någon frågade mig om jag ville se denna föreställning eller den jag såg med dem i sommras skulle jag alla gånger välja den från i sommras.

We Will Rock You

Bilden är hämtad från http://www.2entertain.com/admin/varor/docs/LoggaWWRYmedunderrubrik.jpg

Jag har också sett "We Will Rock You" på Cirkus i Stockholm. Det är en musikal med Queen-låtar där handlingen utspelar sig i framtiden. Alla instrument och egen musik är förbjuden. Gaga-åldern med sina datorgenererade artiseter och hits styr. Och mitt i allt detta står Killer-Queen, den onda härskarinnan. Men det finns de som gör motstånd. Dessa människor som fortfarande har kvar sitt egentänkande kallas bohemer och de väntar på den utvalde som enligt legenden ska vara den som kan hitta Rockbandet Queen's elgitarr.

Handlingen är något banal och simpel. Men den är helt uppbyggd av de gamla hitsen så det måste varit svårt att få dem att hänga samman. Enligt mig saknas det också gnista hos många av artisterna. En förklaring kan vara att Queen låtar är mycket svåra att sjunga och bdärför tar mycket av krafterna men det saknas ändå något hos många. Visst finns det dem som är både underbart dramatiska med glimten i ögat, det finns den som har det där lilla extra. Men långt ifrån alla i ensamblen har vad som enligt mig krävs.

Dock är det ändå inte viktigt. För det är varken för handlingen eller artisternas skull jag sitter där i stolen på Cirkus. Det är för musiken. Den är otrolig! Bandet är fruktansvärt bra och musiken har övervakats av den gamla Queen meddlämmen Brian May. Jag får gåshud av varje låt. Musiken och texten får ibland, när jag sitter och lyssnar på mina Queen-skivor hemma, mig att gråta. De är så vackra. Så sorgsna. Så kraftfulla. Så underebara. Så perfekta. Därför är det kanske dumt av mig att försöka kräva mer av ensemblen än vad de levererade, de gjorde kanske sitt bästa och att jämnföra någon med Freddie Mercury är bara elakt.

Dock när Anna Lidman som spelar en av bohemerna, Ozzy, sjunger "No One But You" som en hyllning till alla stora artister som dött i förtid i stort och Freddie i synnerhet kunde jag inte hålla tårarna tillbaka. Så där satt jag. Efter nästan en hel akt med medelmåttiga prestationer och kusligt bra musik och gråter. OCh kanske är det vad det handlar om. Det är ett bevis och ett tillkännagörande av Queens storhet. Musiken och sångerna påverkar än och det var ju för deras skull jag var där.

Det finns mycket mer man skulle kunna säga om musikalen, om prestationer och musik. Om känslor och förväntningar, om scenografin och minnen. Men istället väljer jag att avsluta mina komentarer om "We Will Rock You" här och istället gå in på You Tube och lyssna på Freddies underbara röst till den fantastiska musiken.

Maria Callas - obesvarat liv

Hemma igen och redo för teater. Först ut var "Maria Callas - obesvarat liv" med Rikard Wolff på Stockholms Stadsteater.

Rikard Wolff som Maria Callas

Foto: Ewa-Marie Rundquist

En vackert poetiskt monolog om Gudinnan Callas. Rollen som Callas passade Wolff som handen i hansken och även om föreställningen på grund av sin monoligform var lång i vissa stycken väckte den stor sympati och beundrar för Callas.

Jag gick till föreställningen i tron om att den fruktansvärt duktiga sångaren Wolff skulle sjunga Callas lika fatastiska låtar. Det kan ha gjort att första aketn enligt mig drog ut lite för länge på tiden. Andra akten innehöll fler moment, förståligt eftersom vi då redan fått en uppfattning om Callas person.

Maria Callas är en person som man skulle kunna göra den mest storslagna föreställningen om. Men denna intimitet som uppstod av den ensama Wolff känndes ändå passande. Det känndes ärligare. Som om man lärede känna Maria och inte nödvändigtvis Callas, gudinnan, även om jag tror att de i stort var samma person.

Jag är inte förvånad över att jag gillade föreställningen så mycket. Jag gillar Callas. Jag gillar Wolff. Scenografin var vacker. Även om Wolff ibland glömde bort sina repliker blev det mer som en eftertänksamhet hos Callas och inte ett fel i föreställningen. Trots det tillhör jag tyvär den generation som mer än något annat förknippar Wolff med Scar från Lejonkungen. Jag har sett honom i mycket men jag kan ändå inte släppa den biten. Ändå var han Callas.

Jag vet inte om jag skulle rekomendera denna föreställningen till alla. Alla har olika smak men facineras man av människor och speciellt gudinnan Callas och gillar Wolffs skådespelarkonster skulle jag inte tveka att säga "Se den!".

Hemma med sköldpadda

Ja, då var det ett tag sedan jag skrev igen. Har tänkt flera gånger under veckan att jag vill skriva men det har inte blivit av. Så jag ska försöka komma ikapp. Vi får se hur det går.

Jag vill bara börja med att berätta att det är mysigt att träffa alla igen. Dock har jag varit insnöad och det har gjort att många av mina planer att träffa folk har så att säga snöat igen. Men jag har ändå träffat många kompisar mycket familj och det är underbart!

Jag är också satt på uppgiften att vara sköldpaddsvakt åt min kusins sköldpadda August. Han är jätte söt men stackarn har ingen lampa eftersom den gått sönder. Men jag tror ändå att jag är en hund människa. Tycker han verklar ha så tråkigt men inser ändå att det inte går att leka eller så med honom för att muntra upp honom som man kan med en hund. Hur som hälst kommer jag verkligen sakna honom när kusinen återvänder från varmare breddgrader och han åker hem.

Bilden är hämtad från

http://rronjaedlund.blogg.se/images/2010/nemo_1210088188_3356610_110488823.jpg

Semester

När snön kom känndes Paris utkanter nästan som Edsberg..

Min gata i Paris <3

Mme har en bok där alla studerande som bott hos henne skriver i. Detta är mitt avtryck i den.

Anne-Marie, Florentina, Jag och Mme

Anne-Marie, Florentina, Richard och Jag

Turist i Paris

Kusin Mela med alla Japaner i bakrunden

Bild av "Järndamen" från Montmartre

Moulin Rouge på kvällen lyste fint

Turist i Paris

Champs-Elysées

Turist i Paris, vi fikade på Starbucks

Turist i Paris

Turist i Paris, Concorde

Mela, Mor och Far

Jag, Mor och Far

Turist i Paris, Notre Dame

Ja, då har jag varit hemma ett par dagar. Tänkte berätta lite om det i senare inlägg. Tänkte först bara slänga ur mig någro ord om min sista tid i Paris.

Mor, Far och Kusin kom. Vi gjorde allt turistigt och promenerade runt den hel del. Som man ska göra med andra ord. Vi var upp till Montmartre och in på Dali utställningen, vi var in i Louvren, Notre Dame och upp i Eiffeltornet. Vi tittade i affärer och åt mycket mat. En utmärkt semster även om Kusinen var sjuk och jag började bli...

Det var väldigt sorligt att säga hejdå till Mme och alla kompisar i Paris. Kommer sakna att vara så månkulturell som man blev där. Eventuellt kommer en av mina gamla klasskompisar därifrån också åka till Perth till våren vilket skulle vara väldigt kul!

Köpte gramatik böcker med förhoppningen att jag ska plugga det under tiden jag är hemma.

Min packning klarade sig precis under vikten (även om jag misstänker att mitt handbagage vägde närmare 20 kilo till skilland från de 8 man fick ha...) och vi bestämde oss för att gå igenom säkerhetskontrollen och sen tillbringa tiden med att gå runt och kolla i tax-free affärer. Men gissa vad? Det finns inga sånna innanför kontrollen. Det enda som finns är en kiosk där man kan köpa småsaker att äta och ett ställe som sålde lite parfym. Mindre bra.

Trots det var vi snart hemma och jag tittade under hela resan förgäves efter Fabian men man kan ju inte ha tur varje gång.

Jag kommer verkligen sakna Paris och jag planerar att åka tillbaka. Det är en stad jag skulle kunna tänka mig att bo i. Och det är stort. Visst har jag saknat mycket i Stockholm men jag kan se mig själv leva i Paris. Nåja, först mellanlanda i Stockholm innan färden fortsätter till Perth!

Kort uppdatering

Så då kan man fråga sig vad jag har gjort under veckan. Till saken hör att det är en mycket bra fråga. Jag har handlat en del saker som jag velat köpa men aldrig köpt, jag har varit på mode museum, art decoratif, medeltidsmuseet och pluggat till slut provet jag gjorde idag. Det gick väl sådär.
Jag har packat också. Det har väl också gått sådär. Har väldigt mycket packning.
Känns oerhört (nästan löjligt) tråkigt att lämna Paris. Kommer sakna området jag bor i, alla kompisar och Mme. Kommer sakna mer eller mindre allt. Men jag kan ju alltid komma tillbaka.
Imorrn kommer mor, far och kusin Mela. Ska bli otroligt kul att träffa dem igen. Men först en sista dag i skolan. Hoppas dock på lika bra väder som idag. Idag låg snön fint på hustaken och solen strålade.
Finns mer jag vill skriva men ska sova så jag orkar upp imorgon. Vi får se hur det blir med uppdateringar här de sista dagarna eftersom jag vet att vi kommer ha ett fullt schema. Så jag har ett problem och det är att jag tror vi kommer hinna med mer än vad vi kommer.
På lördag har jag bland annat bokat in en gudidadtur runt Notre Dame, en lunch med mina vänner, Mozart l'Opera Rock klockan 15.30 och en konsert med Brel musik klockan 19.30. Chansen finns att det inte kommer funka men vi ska i alla fall försöka.

Högt och Lågt

Okej, tror att senast jag skrev var ett inlägg med bilder från Louvren men ska titta för säkerhets skull.

Nej, så var det inte. Det var efter jag varit på Pompidu. Torsdags. I fredags var jag på Monet utställningen på Grande Palaise. Den största utställningen med Monets bilder på 30 år. Den var väldigt bra. Jag hyrde en audioguide och gick runt och njöt. Rörelseutrymet var dock begränsat eftersom man köade för att kunna se varje bild.

Otroligt mycket folk.

När jag skulle in stog jag i kö utomhus (!) i två timmar! Helt otroligt! Fruktansvärt kallt!

Jag kan inte helt säkert säga om det var värt det. Jag gillade verkligen målningarna men jag gillar Orageriet mer. Och jag vet verkligen inte om det var värt att stå i kö så länge och frysa så mycket.

Visst kunde jag ha köpt biljetten innan. Till saken hör då att jag skulle ha behövt planera minst en månad innan. Utställningen håller på fram till januari eller februari och mitt heta råd till alla som är i Paris då eller kommer vara är att gå in redag idag och kolla om det finns billjetter eftersom jag inte är säker på att det gör det. Det minskar kötiden mycket och om man gillar Monet är det verkligen en bra utställning.

I helgen har jag också varit på Laffayette och Primtemps. Det är två av de dyraste köpcentrumen i Paris. Inne finns bland annat Chanell, LV och Miu Miu för att nämna några. Alla stora designers finns där. Jag var där eftersom Steffie ville köpa en väska och det var verkligen en ny upplevelse! Jag akn inte påstå att jag kände mig hemma där eller ens har något behov av att återvända men det var intressant.

Idag har jag, Flrentina och de två nya studernade som bor i huset (en bror och en syster ifrån Colombia) varit ute och gått. Vi åkte till St Paul och gick på Second Hand affären jag älskar. Jag hittade en jättehärlig jacka för 25 euro. Oerhört mycket svenskar valfärdar dig och idag var första dagen jag var dit utan att höra svenska. Dock träffade jag Melissa och Jenny utanför.

Vi fortsatte och promenerade längst rue Rivoli, till Centre du Pompidu och sedan hem.

Innan middagen började jag packa. Nu är det mindre än en vecka innan jag flyttar från Mme till hotellet. Kommer att sakna att bo hos henne. Jag trivs här. Visst det har sina fel och brister men jag har stått ut. Kommer att sakna allt här. Mme menar verkligen väl och har ett otroligt gott hjärta.

Till middag idag blev det chockladfondu och glögg med peparkakor. Väldigt trevligt. Läxa har jag också men ska försöka lägga mig tidigt idag eftersom jag ska följa med syskonen till skolan imorrn och eftersom det är deras första dag så måste de vara där tidgare.

HELA Louvren

Okej, kort meddelande, jag har nu vart i alla öppna rum i Louvren. Det tog ganska många dagar men nu kan jag stryka Louvren helt från min "att göra lista". Känns bra. Jag har ju naturligt vis missat hundratals om inte tusentals målningar, skulpturer och annat men det kan jag leva med. Något som jag skulle vilja göra nästa gång jag är i Paris är att hyra en "audioguide" eller gå på en riktigt guidad visning. Det skulle vara väldgt spännande.

För övrigt kan jag upplysa om att i The Da Vinci Code när Langdon just kommit till Louvren och pratar om den nedåtvända glaspyramiden och det ser ut som att den är i princip brevid den "vanliga". Det stämmer inte eller är i alla fall filmat så att det ser närmre ut. I själva verket befinner sig den nedåtvända en bit bort. Inte långt eller så men den kan vara svår att lägga märket till när man är inne i Louvren.

Idag var jag på Centre de Pompidu - jag som inte enns gillar modern konst. Missförstå mig inte, jag säger inte att allt var hemskt. Jag säger bara att det mest moderna jag kan komma mig för att gilla när det gäller den "klassiska konsten" är Toulouse-Lautrec. Jag förstår mig inte på kubismen och dess gelikar innom den moderna konsten och allt sjukt som finns innom den nutida konsten ska jag inte ens börja på. Dock måste jag säga att jag verkligen skulle rekomendera museet till dem som lockas av den moderna och samtida konsten.