Stockholms Stadsteater, Lilla Scenen, av: Marty Martin, regi: Carolina Frände.
På scen: Gunilla Röör
Endast Röör på scen. Playwood på scen. Så man inte ser något. Känns som en korridor av Playwood.
Röör sitter på scenen och berättar. Korigrafin finns inte. Hon sitter bara där. Talar om Gertrude Stein. Är Gertrude Stein. Talar teatrelistiskt och i början tror jag inte jag ska orka med. Under föreställningen sitter man där. Hon sitter bara där men man har blicken fixerad på henne i alla fall.
Kubismen. Ja, denna konstform som jag inte förstår mig på. Som min mor älskar. Som Gertrude Stein levde. Det händer inget på scen. Hon sitter där och pratar. Det är bara hon på scenen. Men hon är Gertrude Stein.
Jag svär när jag går därifrån efter föreställningen. Jag har förstått vad modern konst är. Eller vad den gör. Och jag som aldrig gillat den. Jag gillar den fortfarande inte men när Gertrude Stein satt där på scen så förklarade hon.
Minns det inte ordagrant men i stil med:
En fiol är bara en fiol. Tills någon spelar på den eller målar av den. När man målar fiolen ska man måla känslan av den. En målning utan en fiol kan vara bättre på att beskriva känslan av fiolen än en målning där det faktiskt är en fiol.
Gertrude Stein levde ett intressant liv. Hon förtjänar att man gör en föreställning om henne. Jag tror att hon skulle varit glad åt denna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vill ni kommentera men inte logga in? - Klicka "Kommentarer"; Skriv något Längst ner under den rutan ni skriver i står det: "Kommentera som"; Och i rutan står det "Välj profil"; Där väljer ni "Anonymt" - skriv bara i meddelandet vem det är ifrån. Sen klickar ni "Skicka kommentar"; Sen skriver ni in se bokstäver och siffror ni ser. Följ anvisningarna som står så går det fint.