Aussikillar och 13 465 km (fågelvägen)

Ja, förra helgen var det några (tre för att vara lite exakt) killar från det College jag ska bo på i Australien i Stockholm.

Det verkade vara en ganska spontan resa och de hade rest över stora delar av Europa innan de tillbringade två och en halv dag i Stockholm.

Första dagen åt vi lunch och de berättade om Australien och St Georges College. De sa att det hade varit den bästa tiden i deras liv, den tid de bott där. Så det kändes ju bra.

Att de sa att luftkonditionering inte finns i så många rum kändes mindre bra.

På kvällen var vi ute på gamla Toxic. Det blev en dubbelgrej eftersom de var med (och de hade sagt att de gärna ville gå ut) och vi skulle ut för att fira en vän som fyllt år veckan innan. Jag gillar inte nödvändigtvis klubben men tillsammans var vi mellan 15 och 20 personer så det var riktigt kul! Att Aussikillarna sa att det brukar spelar gamla hits i Perth gjorde mig lite smålycklig sådär.

Dagen efter så hade min väldigt snälla Mor fixat lunch på sitt arbete som vi bjöd på. Australiensarna tyckte om mer klassisk svensk mat (som sill och gravad lax) än mig! Det var jätte kul att de tyckte om det och jag är jätte glad över att de kom så att jag kunde ställa frågor om hur det är att bo på St Georges .

Det känns verkligen att det börjar närma sig nu. Har haft "Hej då fika" med familjen och ansökt om visum (som kommer gå ut fem dagar innan jag åker hem... Måste antagligen söka turistvisum för de dagarna). Och tänkte börja packa i dagarna.

Jag är inte nervös eller så utan det ska bli kul. Eller jag är nervös över småsaker som det där med ingen luftkonditionering, och att det finns så mycket spindlar där. Och vilken telefon ska jag köpa? Och ska jag öppna ett Australiensiskt bankkonto när jag är där? Någon som har en åsikt - hör av er!

Gökboet - en elevproduktion

Om jag ska vara ärlig har jag inte sett filmen. Eller läst boken. Båda ligger där hemma men jag kommer mig aldrig för att plocka upp dem. Boken eftersom jag vet att den kommer vara hemsk och jag har så många andra böcker jag vill läsa också. Filmen eftersom jag inte vill se den själv.

Jag såg dansgruppen Bounce's föreställning "Gökboet", där de använde sig av dans istället för dialog i många stycken. Och sen vet jag lite av vad andra har berättat. Jag har läst något om den någon gång också.

Men varken sett filmen eller läst boken.

Scengymnasiet satte i alla fall upp den och då såg jag den också. Den var bra. Väldigt bra och de är otroligt talangfulla. Sen kan jag tycka det är synd att Sjuksystern inte var så ond som hon är i Bounce's och jag hört att hon är i alla andra.

Så här kommer det ämne jag snuddade vid när jag skrev om "Julia och Romeo". Ska jag säga att: De var verkligen jätte duktiga eftersom de ändå bara går på gymnasiet eller i skolan (och i detta fall var yngre än mig)? De var onekligen duktiga men jag vet inte om de skulle hålla sig på en stor scen. Om de var bra i jämförelse med annat jag sett.

Jag förstår verkligen att jag inte kan göra det eftersom de inte har lika mycket scenvana. Så de var duktiga med tanke på att detta kanske var första gången de stod framför en publik som inte enbart bestod av familj och vänner.

De var också duktiga med tanke på att de inte har lika stor budget (eller det beror väl på, men om jag nämner Dramaten här så är Scengymnasiets budget med största sannolikhet mindre).

Men samtidigt kan det ju inte vara bra att jag ursäktar dem med detta hela tiden. Jag gillar inte scenografin - nej, de är ju bara en elevproduktion så den dög. Många lät väldigt nervösa - ja, men de blir nog bättre med åren. Föreställningen var rörig - jo, men de håller ju på att lära sig.

Är det inte så att man ständigt lär sig i det yrket? Jag menar verkligen inte att trycka ner de som gjorde Gökboet, för jag skulle rekommendera den till andra. Men jag undrar bara vad som kan ursäktas med att det är en elevproduktion och när man kan komma med kritik.

Romeo och Julia som genusfråga

Scengymnasiet som sammarbetar med Stockholms Stadsteater satte upp Shakespeares Romeo och Julia som slutproduktion för de som går andra året tidigare i januari.

Men det var inte den klassiska tolkningen. Istället för att Romeo sa sina repliker var det istället Julia som sa dem. Eller man bytte helt enkelt genus. Vissa delar var de också tvungna att ändra på grund av detta.

Anledningen sades vara ett genus-expriement. Jag kan tycka att det var en bra grundidé men att i slutändan gjorde det i dagens Sverige och med våra värderingar inte så stor skillnad.

Snarare tycker jag att det gjorde föreställningen rörig. Jag försökte komma på hur orginalreplikerna varit och de kändes väldigt influerade av filmen "Romeo + Julia" eftersom språket var gammalt men kostym och scenografi modernt.

Också att de bytte roller gjorde att det kändes oplanerat. Alla var duktiga men man hann aldrig få en uppfattning av deras personlighet. Jag förstår verkligen tanken med att byta. De går fortfarande i skolan och därför är det viktigt att alla får scenvana. Så det var kanske en bra idé.

Men här kommer mitt problem med elev produktioner. Ska man döma dem som skådespelare eller elever?

Människa eller Djur?

Titel: Djungelboken
Regi: Alexander Mørk-Eidem
Av: Rudyard Kipling
Var: Stora Scenen, Stockholms Stadsteater

2007, 2008 och 2011. Ja, tiden går. Jag har nu sett Mørk-Eidems hyllade föreställning alla säsonger. Kan ha varit så att jag under de tre år jag väntade glorifierade den något men det är fortfarande underbar.

Foto: Petra Hellberg

Peter Gardiner som Bagheera

Fotograf	Petra Hellberg
Bildtext	Peter Gardiner

Fotograf	Petra Hellberg
Bildtext	Peter Gardiner

Att göra Bagheera till travsvestit, vargarna till luffare och aporna till bratz är rena genidrag! Att det är en underbar samtidsskilldring samtidgt som den berättar en gammal historia som utspelar sig i framtiden ger många skratt men ändå tillräklig distans för att man ska förstå.

Foto: Petra Hellberg

En av de sånger som fastnar mest u huvudet... ("En bra människa är en en död människa, en enda människa är en för mycket...")

Men just det här med att det är en samtidsskildring gör att jag idag har svårare för den än jag hade 2007. 2007 var stureplans bratzen precis något gemeneman visste vad det var. De hade funnits en tid men nu var det så pass kända att till och med mina föräldrar förstod vad de portretterade. Men nu känns det lite gjort. Vi har sett många sketcher där drivs med just denna grupp och det känns inte lika nytänkande som det gjorde tidigare. Och det är ett av mina problem med föreställningen. Att den känns lite gjord. Det kan bero på att de enda de har ändrat på är att några i ensemblen har blivit utbytta, Noppe och Joppe har uppkavlade byxor och ett par av de populärkulturella sång referenserna är nya. Samt att jag får känslan av att aporna i stort har mer scentid nu än då.

Foto: Petra Hellberg

Noppe: Ditt namn Joppe det är så där snyggt, sweet, lungt. Mitt är lite mer så där Ra ra-ah-ah-ah Roma, roma-ma Gaga Ooh la-la...

Scenografin har de sparat sen de slutade 2008, det betyder att man knappt känner igen fasaden till Kulturhuset eftersom 2007 låg Medeltidsmuseet i Plattan-lokalerna och Plan Plattan under de senaste månaderna fått en ordentlig uppfräshning. 

Att aporna har mer tid på scenen vet jag inte om det är sant eller ej men jag och en vän får båda känslan av det. Jag älskar aporna och jag minns att jag tidigare satt och väntade på att de skulle komma in på scenen nästa gång. Och som med julafton var den förväntan nästan bättre än när man ätit upp maten och öppnat klapparna. Nu å andra sidan fick man inte den förväntans känslan - för de var på scen hela tiden. Eller sprang ut och in på den. Kanske är det bara något jag har fått för mig men om det är så att Teatern valde att ha fler scener med Noppe och Joppe på grund av att de var stora publikmagneter måste jag här med deklarera att jag är besviken. Jag trodde att de kunde stå emot det kommersiella och förstod att lagom är tillräckligt och att man uppskattar saker man inte har mer.

Foto: Petra Hellberg

Kaa och Mowgli

Jag måste bara hylla skådespelarna innan jag avslutar. Självklart Johannes Bah Kunkhe som är den perfekta Noppe, Christian Hillborg som lyckas vara trovärdig både som Jobbe och som Tuu - två så vitt skillda roller, Peter Gardiner som lyckades fylla skorna som Bagheera, Lars Göran Persson som trots att jag förklippar honom med barnprogram av någon anledning är riktigt skrämmande i sin roll som Shere Khan, Kristofer Fransson har vuxit till sig lite sedan sist men att han orkar är otroligt och sist men inte minst två av de bästa rollprestationerna jag någonsin sett på en teaterscen. Frida Westerdahl som Kaa. Hon är fantastisk och perfekt. För hur hon pratar hur hon rör sig är så bortom mycket man annars ser. Samt min absolut favorit. Jan Myrbrand som Tabaqui. Jag har inte ens ord för att beskriva hur perfekt och underbar den rolltolkningen är. Och då jag inte har ord håller jag tyst.

Foto: Petra Hellberg

Jan Myrbrand som Tabaqui - helt otrolig

Jag har en fråga till er som har sett den för jag får inte ihop det. Jag har rådfrågat vänner men det stämmer fortfarande inte. Så ni som inte sett föreställningen kanske ska sluta läsa nu.



I Mørk-Eidems Djungelboken talas det ju om Storstadsdjungeln och alla olika djurarter från Kipling och Disney är olika grupper i Samhället. Så långt är jag med. Alltså har det något med ens ideal och ens moral och kanske uppväxt att göra om man är Varg eller Tiger. Eftersom alla är olika grupper i samhället. Och Bagheera säger att hon var född bland människor, hennes mor dog bland människor men snart upptäckte de att hon var annorlunda och hennes far kedjade fast henne. Alltså, de upptäckte att hon var annorlunda (en transvestit gissar jag då) SENARE. För om hon varit en "riktig" panter. Alltså DJURET panter så skulle de ju upptäckt det med en gång. Också att Bagheera och Baloo har någon typ av förhållande pekar ju på att trots att de är olika till sättet är de ju lika i grunden.

MEN, Mowgli är uppvuxen bland Vargarna sedan innan han kunde prata så han måste ju tänka som en varg, bete sig som en varg och eftersom om de nu alla är olika grupper i samhället se ut som en varg i sin stil och att gruppen måste ju ha funnit sina kläder på samma ställe. Men han är inte en varg. Eftersom han inte har några kniv-knogjärn. Och han tycker inte han passar in. Han passar inte in i någon av grupperna som finns i den Storstadsdjungel som hästar på Sergelstorg. De säger att han är människa. Allt detta får mig att tro om det handlar om mer än något psykiskt Det är en Fysisk skillnad mellan de olika grupperna. Som om de faktiskt var olika djurarter.

Foto: Petra Hellberg

En Varg och en Björn, eller en Frihetskämte och en Gammal Boxare?

Men då stämmer ju inte Bagheeras berättelse längre. Men om den stämmer stämmer enligt mig inte Mowglis berättelse. En vän sa att Mowgli kanske bara inte passade in i någon av grupperna i djungeln. Att det var psykiskt men att han hade en annan moral än alla andra eller andra förutsättningar. Men jag har svårt att tänka mig det. För han säger att han var en Varg i allt utom blodet (fysisk skillnad). Och han blev förälskad i Kaa så varför inte försöka sig på livet som Orm, om han nu var så läraktig? (Psykisk)

Som sagt har jag inget svar. Det är bara något som förbryllar mig.

Den Lilla Sjöjungfrun på Dramaten

                                                  Bild hämtat från http://www.dramaten.se/

Titel: Den Lilla Sjöjungfrun
Regi: Marina Steinmo och Kajsa Giertz
Av: H.C. Andersen
Var: Stora Scenen, Dramaten


Lika långt ifrån människorna som sjöfolket befinner sig, lika långt ifrån Disneys klassiker hittar man Andersens saga och Dramtens produktion.

Sagan är hemskare, det visste vi kanske att den skulle vara eftersom Disney har en vana av att försköna och lägga till komisk musik. Dramat var också svårare, rent tekniskt att förstå eftersom det är svårt att gestalta sjövarelser på en scen på ett trovärdigt sätt.

Jag tycker att de lyckades. Dans och invecklad koreografi fick det att se ut som de dansade och trots att Ariel inte talade med prinsen kunde man förstå deras känslor för varandra med hjälp av rörelser och blickar. Eller jag kunde det, många barn i publiken (då syftar jag speciellt på en liten flicka, långt under de 8 år teatern var rekommenderad för) var rädda stor del av föreställningen, förstod inte varför "fiskarna" sprang runt på ben och förstod inte varför Ariels familj sålde sitt hår för en kniv så hon kunde döda prinsen.

Det var en typisk Dramaten pjäs med skådespelerskor som talar på det speciella Dramaten sättet. Jag tror personligen att den skulle fungerat bättre om de höjt åldersgränsen ytterligare (även om jag personligen känner en 8 åring som förstod allt och gillade föreställningen) för att avskräcka mammor och pappor som tar med sina barn på Dramaten för att det låter fint och förväntar sig höra låten "Havet är djupt"...