Ja, det är en av böckerna jag läst under vistelsen är. Vad jag tycker om det? Nja. Har läst bättre. Jag gillar tiden den utspelar sig i och hur den i många avseenden är ordfattig. Det är en konstform att skriva ordfattigt som jag avundas författare. Enquist gör det underbart men alltså också Rådström.
Handlingen i boken var enligt mig inte mycket att hurra över. Knorren i slutet var kul men gjorde den inte läsvärd. Handlingen blev ytlig och rörig eftersom det var för många personer och för få sidor. Visst hade det sin charm med det röriga och att alla dessa personer kopplades samman men han skulle behövt minst hundra sidor till för att vi skulle fatta tycke för karaktärerna, känna medlidande. Som det var nu tänkte man "stackars den" som man gör varje gång man öppnar tidiningen.
Nåja, jag läste den för att kunna få den där kittlande känslan av att man faktist vet vad de pratar om. När de beskrev en gata visste jag precis var det var och när de sa ett hus som alla andra på den gatan kunde jag föreställa mig stilen på huset. Så en total nitlott var det inte. Jag fick det jag ville om man säger så.
onsdag 17 november 2010
måndag 15 november 2010
Tips
Okej, så vi gick inte in och tittade på all modern konst. Fördelen med att vara under 26 och en EU medborgare är att de flesta museeum i Paris är gratis. Jag kunde alltså gå in gratis men inte mina vänner som kommer från Indonesien och de går inte in gratis... Och då kändes det lite elakt att jag ville gå in eftersom det var ganska dyrt för dem. Så istället vandrade vi runt och här kommer inläggets andra tips. Undvik området där 2a, 9e, 10e och 3e arret möts. Otroligt mycket prostutition runt omkring där.
Mitt tredje tips är att jag de senaste dagarna har upptäckt det fina med podcasts. Suveränt eftersom jag då kan gå runt och lyssna på svenska sommarpratspograv och liknande i iPoden. Dessuton har Filip och Fredrik börjat sända sina podcasts igen. Väldigt kul om man gillar duon.
Fjärde tipset är ett klipp http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/inrikes/article8057446.ab
Det är otroligt gulligt!
Just nu sitter jag på skolan och försöker ladda ner en ny testversion av antivisusprogram. Hoppas det funkar. Håller också på att ansöka om boende i Australien. Har beslutat mig för att försöka komma in på St Georges Collage. Problemet är att jag inte fått papret om att jag kommit in på skolan men det borde komma i dagarna. Jag vill också bara uppmärksamma hur konstigt en sak med ansökan är. De vill ha två referenspersoner till mig. Det kan vara gamla rektorer, gamla lärare eller präster. Lite skumt enligt mig. Anyway, jag skickade ut tre förfrågningar igår (en söndag) och innan klockan nio i morse hade jag fått svaret "absolut" från alla tre. Känndes väldigt kul och svaren var så snälla.
Så nu ska jag försöka söka. Hoppas jag kommer in. Problemet är att jag inte fått papret från skolan än så jag vet inte om jag kom im på mina förstavals kurser men det kan man väl ändra i efterhand. Måste också skicka två bilder på mig själv till skolan och en ansökningsavgift. Mor har lovat att hon ska faxa skolan och fråga hur de vill ha den betalningen. Hoppas verkligen jag kommer in på detta boende och jag kan inte rekomendera andra att befinna sig i Paris när de söker för en skola i Australien. Längtar inte tills jag sla söka universitet när jag befinner mig i Australien...
Mitt tredje tips är att jag de senaste dagarna har upptäckt det fina med podcasts. Suveränt eftersom jag då kan gå runt och lyssna på svenska sommarpratspograv och liknande i iPoden. Dessuton har Filip och Fredrik börjat sända sina podcasts igen. Väldigt kul om man gillar duon.
Fjärde tipset är ett klipp http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/inrikes/article8057446.ab
Det är otroligt gulligt!
Just nu sitter jag på skolan och försöker ladda ner en ny testversion av antivisusprogram. Hoppas det funkar. Håller också på att ansöka om boende i Australien. Har beslutat mig för att försöka komma in på St Georges Collage. Problemet är att jag inte fått papret om att jag kommit in på skolan men det borde komma i dagarna. Jag vill också bara uppmärksamma hur konstigt en sak med ansökan är. De vill ha två referenspersoner till mig. Det kan vara gamla rektorer, gamla lärare eller präster. Lite skumt enligt mig. Anyway, jag skickade ut tre förfrågningar igår (en söndag) och innan klockan nio i morse hade jag fått svaret "absolut" från alla tre. Känndes väldigt kul och svaren var så snälla.
Så nu ska jag försöka söka. Hoppas jag kommer in. Problemet är att jag inte fått papret från skolan än så jag vet inte om jag kom im på mina förstavals kurser men det kan man väl ändra i efterhand. Måste också skicka två bilder på mig själv till skolan och en ansökningsavgift. Mor har lovat att hon ska faxa skolan och fråga hur de vill ha den betalningen. Hoppas verkligen jag kommer in på detta boende och jag kan inte rekomendera andra att befinna sig i Paris när de söker för en skola i Australien. Längtar inte tills jag sla söka universitet när jag befinner mig i Australien...
söndag 14 november 2010
Stilen i Paris
I Paris ser alla ut som de just kommit från att ha fotat moderepotage. Det spelar ingen roll om det är de rika, smala tjejerna på klackar lika höga som jag vet inte vad (även om dessa med stor sannolikhet är modeller...) eller om det killarna som står och röker utanför sina skolor på rasterna eller om det är den medelålders kvinnan på métron som antagligen är på väg hem efter att ha suttit på kontoret hela dagen. Alla ser ut som de skulle passa bättre in i ett repotage om gatustil och vardagsstil än i en stad där man hämtar sina barn på dagis, köper anteckningspapper till föreläsningarna eller skyndar upp och ner i otaliga trappor. I början sänkte dessa observationer ens självkänsla ganska rejält.
Det måste vara något parisarna växer upp med, en aura, en hållning, en blick. Den är så gott som omöjlig att efterlikna Stilen många har är klassisk. Den är stilren och precis vad man väntar sig av människor i Paris. Aldrig vulgärt eller fel. Vackert. Mycket svart med klarröda detaljer Men också en del andra färger som grönt, lila och grått. Stilrent och enkelt. Vackert och effektfullt. Men också tillslut tråkigt och fegt. Jag säger inte att de gör fel. Det är bara det att jag nu efter två månader av observationer kan se bortom denna illusion de sätter upp. Stilen är klassisk och vacker men eftersom alla går klädda så får det mig inte länge att vrida på huvudet.
Stilen i Paris är så invand, så idealiserad att den inte ifrågasätts, och inte heller expanderar. Alla vet att det är vackert, att de är vackra. Ingen vill riskera det för att testa något annat. Därför utvecklas de inte. De förlorar inget. Inte alls för jag kan inte nog betona att jag verkligen förstår varför denna stil fastande och blev klassisk. Men det vinner heller inget - de får aldrig det där extra som får folk att vrida på huvudet. De blir aldrig lika fascinerande som en Pariserska skulle bli i Stockholm. Men vad gör dem då som klippta ur tidningar? Om kläderna och sminket och accessoarerna inte längre imponerar? Vad är kvar?
Jo auran. Det jag inte kan sätta fingret då. Det som alla här tycks ha. Jag kan bara hoppas att jag plockat upp lite av det här så det syns att jag har andats den parisiska luften eller druckit det klorfullda vattnet de har i kranarna här i Paris. Jag kan bara hoppas att det enda som skiljer mig från dem är att de har gjort det längre. Och med det menar jag utstrålat den parisika utstrålningen som gör alla här så speciella som är anledningen till att Paris är ledande inom så mycket. Dessa karaktärer. Kanske behöver jag också bara övning.
Det måste vara något parisarna växer upp med, en aura, en hållning, en blick. Den är så gott som omöjlig att efterlikna Stilen många har är klassisk. Den är stilren och precis vad man väntar sig av människor i Paris. Aldrig vulgärt eller fel. Vackert. Mycket svart med klarröda detaljer Men också en del andra färger som grönt, lila och grått. Stilrent och enkelt. Vackert och effektfullt. Men också tillslut tråkigt och fegt. Jag säger inte att de gör fel. Det är bara det att jag nu efter två månader av observationer kan se bortom denna illusion de sätter upp. Stilen är klassisk och vacker men eftersom alla går klädda så får det mig inte länge att vrida på huvudet.
Stilen i Paris är så invand, så idealiserad att den inte ifrågasätts, och inte heller expanderar. Alla vet att det är vackert, att de är vackra. Ingen vill riskera det för att testa något annat. Därför utvecklas de inte. De förlorar inget. Inte alls för jag kan inte nog betona att jag verkligen förstår varför denna stil fastande och blev klassisk. Men det vinner heller inget - de får aldrig det där extra som får folk att vrida på huvudet. De blir aldrig lika fascinerande som en Pariserska skulle bli i Stockholm. Men vad gör dem då som klippta ur tidningar? Om kläderna och sminket och accessoarerna inte längre imponerar? Vad är kvar?
Jo auran. Det jag inte kan sätta fingret då. Det som alla här tycks ha. Jag kan bara hoppas att jag plockat upp lite av det här så det syns att jag har andats den parisiska luften eller druckit det klorfullda vattnet de har i kranarna här i Paris. Jag kan bara hoppas att det enda som skiljer mig från dem är att de har gjort det längre. Och med det menar jag utstrålat den parisika utstrålningen som gör alla här så speciella som är anledningen till att Paris är ledande inom så mycket. Dessa karaktärer. Kanske behöver jag också bara övning.
Vintage i Paris
Hej, nu börjar det bli tomt i huset igen. Anja åkte i morse och imorgon åker Adriano. Tack och lov att jag har Florentina.
Idag var hon och jag och en av hennes klasskompisar och tittade i vintagebutiker i Momartre. Vi var in i två. Den första bara en stund eftersom hon som jobbade där stängde för lunch. För övrigt var hon exakt som jag föreställer mig att alla pariserskor (eller de flesta) är. Hon som som klippt ur ett modemagasin, var väldigt vänlig och pratade engelska med tyng fransk brytning. Hon hade på sig svarta kläder, en röd rosett i håret, som var mörkt mörkbrunt och lite rusigt, och hade klarröda läppar. Som klippt ur ett modemagasin. Affären var mycket liten, fylld med saker och ganska dyr.
Dock gjorde vi som kassörskan och tog lunch, denna intogs på vår favorit restaurang i Momartre - den med den svarta skyllten. Efter det gick vi tillbaka men affären var fylld av folk så vi fortsatte till en annan.
Denna var dock stäng så vi gick till den tredje på listan. Detta blev en fullträff. Det var en stor, välsorterad och ganska villig vintage affär - där hör och häpna de talade engelska. Jag hittade en söt, ljusrosa långklänning för 25 euro och den mest underbara kjol jag någonsin sett. Den var gjort av volanger och dessa volanger hade olika blomstermönster i olika färger. När jag visade den för Florentina kom kommentaren "Oh my god, that is soo you!" och något som är såå mig för bara 10 euro tackar man inte nej till. Jag betalade och var nöjd. De andra hittade tröjor och väskor. En mycket givande dag helt enkelt. Haha.
Imorgon blir det Centre Pompidu. Det betyder att jag sett det mesta i Paris - när jag frivilligt går till museet för modern konst. Men jag gör det ytterst frivilligt och ser till och med fram emot det. Tills den.
Idag var hon och jag och en av hennes klasskompisar och tittade i vintagebutiker i Momartre. Vi var in i två. Den första bara en stund eftersom hon som jobbade där stängde för lunch. För övrigt var hon exakt som jag föreställer mig att alla pariserskor (eller de flesta) är. Hon som som klippt ur ett modemagasin, var väldigt vänlig och pratade engelska med tyng fransk brytning. Hon hade på sig svarta kläder, en röd rosett i håret, som var mörkt mörkbrunt och lite rusigt, och hade klarröda läppar. Som klippt ur ett modemagasin. Affären var mycket liten, fylld med saker och ganska dyr.
Dock gjorde vi som kassörskan och tog lunch, denna intogs på vår favorit restaurang i Momartre - den med den svarta skyllten. Efter det gick vi tillbaka men affären var fylld av folk så vi fortsatte till en annan.
Denna var dock stäng så vi gick till den tredje på listan. Detta blev en fullträff. Det var en stor, välsorterad och ganska villig vintage affär - där hör och häpna de talade engelska. Jag hittade en söt, ljusrosa långklänning för 25 euro och den mest underbara kjol jag någonsin sett. Den var gjort av volanger och dessa volanger hade olika blomstermönster i olika färger. När jag visade den för Florentina kom kommentaren "Oh my god, that is soo you!" och något som är såå mig för bara 10 euro tackar man inte nej till. Jag betalade och var nöjd. De andra hittade tröjor och väskor. En mycket givande dag helt enkelt. Haha.
Imorgon blir det Centre Pompidu. Det betyder att jag sett det mesta i Paris - när jag frivilligt går till museet för modern konst. Men jag gör det ytterst frivilligt och ser till och med fram emot det. Tills den.
torsdag 11 november 2010
Hej igen
Hej guys. So no suprise att jag inte skrivit på länge. Blogg tycks inte vara min grej helt enkelt. Trots att det dessa dagar tycks regna mest hela tiden här i Paris och att promenera är ganska tråkigt på grund av detta skriver jag inget. Inte ens när jag gör saker som är värda att skriva om.
Jag minns inte ens när jag skrev senast. Hur som, jag har handlat på en second-hand affär i Mairais kvarteren, de har mycket mysiga tröjor och jackor där. Jag har varit vid Grande Arche. Den var väldigt häftig att se på så nära håll. Från Triumfbågen kan man se den och den ser ut att ligga ganska nära men när jag var där såg man att Triumfbågen låg långt bort. Ska tillbaka dit imorgon eftersom det är helgdag här i Paris då och det betyder ingen skola. I många fall betyder detta att allt är stängt och det är sant. Allmänna helgdagar och söndagar är så gott som hela Paris stängt. Även många helt vanliga super-markets har också stängt. Det finns några områden som har tillstånd att ha öppet och affärerna i dessa områden bestämmer själva så det är lite olika. Men det är i Momartre, Champs-Élysée, Saint-Michel och Ill de la Cite - turiststråken med andra ord. Och La Défense. Det stora köpcentret utanför Paris. Och när jag säger stora menar jag ENORMA.
Samma dag som jag var där senast var jag till IKEA också. Jag och Florentina tänkte äta men det visar sig att själva shopping delen av IKEA har öppet mellan 10.00- 20.00 men restaurangen serverar bara mat mellan 11.00-17.00. Så det blev en korv utanför kassorna och jag köpte lite svenskt godis.
I Lördags var jag iväg och kollade i mataffärer med asiatisk mat med Florentina och en vän till henne. Det var trevligt men Anya som också bor i huset nu var sjuk och jag lyckades bli smittad. Så jag låg hemma i influensan och mådde dåligt söndag-måndag. Men nu mår jag bra och i går var jag för första gången i min nya klass. Jag fick byta eftersom de flyttar om klasserna i skolan (speciellt vår klass tror jag eftersom vi bara brukar vara två elever där...) men jag fick hur som helst flytta upp en klass. Det har hittills gått bra men det är svårt för eleverna i den nya klassen och jag kan olika saker och jag vet inte riktigt vart jag har läraren. Jag förstår inte henne riktigt och i klassen går det fyra riktigt högljudda mexikanska tjejer som sonstant pratar spanska. Lite irriterande men om de är vänner med de mexikanska tjejerna som gick i min gamla klass tror jag inte jag kommer se mycket av dessa tjejer...
Igår var jag och Anya till kyrkogården i Belleville också. Det var riktigt kul. Om man nu kan säga det om att gå runt och titta på gravar. Men jag gillar katolska kyrkogårdar, så mycket mer att se än de vanliga vi har hemma i Sverige Det var väldigt intressant att se Oscar Wildes, Moilieres, Jim Morrisson och Edith Piafs gravar. Jag ska försöka skriva mer om kyrkogården i ett annat inlägg med bilder. För jag försöker skriva en text om de stora grejerna här i Paris och enligt mig är denna kyrkogård något som kan vara värt ett besök.
Jag minns inte ens när jag skrev senast. Hur som, jag har handlat på en second-hand affär i Mairais kvarteren, de har mycket mysiga tröjor och jackor där. Jag har varit vid Grande Arche. Den var väldigt häftig att se på så nära håll. Från Triumfbågen kan man se den och den ser ut att ligga ganska nära men när jag var där såg man att Triumfbågen låg långt bort. Ska tillbaka dit imorgon eftersom det är helgdag här i Paris då och det betyder ingen skola. I många fall betyder detta att allt är stängt och det är sant. Allmänna helgdagar och söndagar är så gott som hela Paris stängt. Även många helt vanliga super-markets har också stängt. Det finns några områden som har tillstånd att ha öppet och affärerna i dessa områden bestämmer själva så det är lite olika. Men det är i Momartre, Champs-Élysée, Saint-Michel och Ill de la Cite - turiststråken med andra ord. Och La Défense. Det stora köpcentret utanför Paris. Och när jag säger stora menar jag ENORMA.
Samma dag som jag var där senast var jag till IKEA också. Jag och Florentina tänkte äta men det visar sig att själva shopping delen av IKEA har öppet mellan 10.00- 20.00 men restaurangen serverar bara mat mellan 11.00-17.00. Så det blev en korv utanför kassorna och jag köpte lite svenskt godis.
I Lördags var jag iväg och kollade i mataffärer med asiatisk mat med Florentina och en vän till henne. Det var trevligt men Anya som också bor i huset nu var sjuk och jag lyckades bli smittad. Så jag låg hemma i influensan och mådde dåligt söndag-måndag. Men nu mår jag bra och i går var jag för första gången i min nya klass. Jag fick byta eftersom de flyttar om klasserna i skolan (speciellt vår klass tror jag eftersom vi bara brukar vara två elever där...) men jag fick hur som helst flytta upp en klass. Det har hittills gått bra men det är svårt för eleverna i den nya klassen och jag kan olika saker och jag vet inte riktigt vart jag har läraren. Jag förstår inte henne riktigt och i klassen går det fyra riktigt högljudda mexikanska tjejer som sonstant pratar spanska. Lite irriterande men om de är vänner med de mexikanska tjejerna som gick i min gamla klass tror jag inte jag kommer se mycket av dessa tjejer...
Igår var jag och Anya till kyrkogården i Belleville också. Det var riktigt kul. Om man nu kan säga det om att gå runt och titta på gravar. Men jag gillar katolska kyrkogårdar, så mycket mer att se än de vanliga vi har hemma i Sverige Det var väldigt intressant att se Oscar Wildes, Moilieres, Jim Morrisson och Edith Piafs gravar. Jag ska försöka skriva mer om kyrkogården i ett annat inlägg med bilder. För jag försöker skriva en text om de stora grejerna här i Paris och enligt mig är denna kyrkogård något som kan vara värt ett besök.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)