Stilen i Paris

I Paris ser alla ut som de just kommit från att ha fotat moderepotage. Det spelar ingen roll om det är de rika, smala tjejerna på klackar lika höga som jag vet inte vad (även om dessa med stor sannolikhet är modeller...) eller om det killarna som står och röker utanför sina skolor på rasterna eller om det är den medelålders kvinnan på métron som antagligen är på väg hem efter att ha suttit på kontoret hela dagen. Alla ser ut som de skulle passa bättre in i ett repotage om gatustil och vardagsstil än i en stad där man hämtar sina barn på dagis, köper anteckningspapper till föreläsningarna eller skyndar upp och ner i otaliga trappor. I början sänkte dessa observationer ens självkänsla ganska rejält.

Det måste vara något parisarna växer upp med, en aura, en hållning, en blick. Den är så gott som omöjlig att efterlikna Stilen många har är klassisk. Den är stilren och precis vad man väntar sig av människor i Paris. Aldrig vulgärt eller fel. Vackert. Mycket svart med klarröda detaljer Men också en del andra färger som grönt, lila och grått. Stilrent och enkelt. Vackert och effektfullt. Men också tillslut tråkigt och fegt. Jag säger inte att de gör fel. Det är bara det att jag nu efter två månader av observationer kan se bortom denna illusion de sätter upp. Stilen är klassisk och vacker men eftersom alla går klädda så får det mig inte länge att vrida på huvudet.

Stilen i Paris är så invand, så idealiserad att den inte ifrågasätts, och inte heller expanderar. Alla vet att det är vackert, att de är vackra. Ingen vill riskera det för att testa något annat. Därför utvecklas de inte. De förlorar inget. Inte alls för jag kan inte nog betona att jag verkligen förstår varför denna stil fastande och blev klassisk. Men det vinner heller inget - de får aldrig det där extra som får folk att vrida på huvudet. De blir aldrig lika fascinerande som en Pariserska skulle bli i Stockholm. Men vad gör dem då som klippta ur tidningar? Om kläderna och sminket och accessoarerna inte längre imponerar? Vad är kvar?

Jo auran. Det jag inte kan sätta fingret då. Det som alla här tycks ha. Jag kan bara hoppas att jag plockat upp lite av det här så det syns att jag har andats den parisiska luften eller druckit det klorfullda vattnet de har i kranarna här i Paris. Jag kan bara hoppas att det enda som skiljer mig från dem är att de har gjort det längre. Och med det menar jag utstrålat den parisika utstrålningen som gör alla här så speciella som är anledningen till att Paris är ledande inom så mycket. Dessa karaktärer. Kanske behöver jag också bara övning.