En Månad

En månad.
Fyra veckor.
Så länge har jag varit i Paris. Idag på dagen.
En månad i ett land där jag inte förstår mycket av språket. Men det går framåt. För varje dag förstår jag lite mer.
Idag när jag gick till skolan var det stort polispådrag. De hade stängt av trafiken på en av de stora vägarna längst Seine ett tag. Sen kom massor med polisbilar innan bilarna tilläts köra. Det känndes lite konstigt att det inte var några bilar som körde på Point Neuf.
Två av de tre lektionerna vi har hade vi idag med vår vanliga lärare. Den tredje hade vi med en ny. Han var väll inte dålig men han var en av de lärare som står där framme och pratar på. Mor berättade en gång för mig att hon hade en lärarinna som började skriva uppe i hörnet på tavlan och skrev till kanten längst ner. Under tiden hon skrev skulle eleverna skriva av för när hon var klar suddade hon ut det och började men nästa styck.
Läraren idag påminnde lite om det. Melissa sa att han var en väldigt osvensk lärare och det kan jag hålla med om. I Sverige har vi inte så många lärare som bara står där framme och pratar, de finns självklart men de är inte otroligt många.
Han är säkert jätte duktigt men det sättet passar verkligen inte mig att lära mig på. Jag behöver en förklaring, jag begöver att man förklarar på flera olika sätt. Jag behöver synonymer och exempel för att kunna förstå. Framför allt när det gäller något som jag har så svårt för som språk. En historia lektion där läraren bara rabblar skulle jag kunna övervela, det skulle inte vara kul men jag skulle kunna koppla sammanhangen själv. Men här. Nej. Som tur är vår vanliga lärare väldigt bra på synomyner och charader.
Jag har sett film också. Minns inte vad den hette och den var inte så bra - franska, komedier om män i 40 års åldern är inte min grej helt enkelt. Men nu vet jag det.
Får inte internetet att fungera i detta klassrum. Så det blir till att gå till Mc Donalds idag för att lägga upp detta. Ska försöka ta bilder på mitt rum och lägga upp dem så snart som möjligt också.Det enda jag anser mig ha kvar att säga nu är att jag trivs i Paris. Jag har klarat mig de fyra första veckorna. Melakolin över att åka om åtta har redan kommit. Jaja, jag får njuta under tiden det varar och ge mig själv samma råd som jag gav till Nina: Att komma tillbaka är inte omöjligt.