Paris har slagit takten

Jaqcues Brel - La Valse à Mille Temps
att lyssna på under tiden ni läser...

Paris. Denna Städernas stad. Peter Mosskin översätter en Jaqcues Brel text med orden "För det är Paris som slagit takten" och det kan inte vara mer sant. Paris har en egen puls, även om man tog bort alla människor känns det om om staden skulle fortsätta andas.
Jag älskar Paris.

Resan har gått bra även om jag fick veta att damen jag skulle bott hos har blivit sjuk så nu ska jag bo hos en annan dam. Denna är 78 år och bor 30 min från skolan med Metrón. Samma som hos den första damen. Men nu kommer jag har 1 timme och 15 minuters promenad. Lite långt kanske.
Den nya damen har två andra inneboende och bor i en egen villa. Jag ser verkligen fram emot att träffa henne. Måste se till att gå och lämna brevet där det står lite om mig till henne.

Resan gick som sagt bra. Tydligen behöver man inte visa passen om man flyger mellan Arlanda och de Gaulle flygplatsen med SAS. Loke - En Av TRiXarna Är Gay (en låt jag av vissa andledningar hade i huvudet hela dagen..)
I taxiresan från flyget till hotellet såg vi: IKEA och hörde "Dancing Queen" med ABBA i bilen..
När vi kommit till hotellet gick vi ut. Vi bor nedanför Quartier Latin så vi gick upp mot Seine och gick förbi SALPETRIERE!!! Jag började nästan gråta. Jag ska ta mig tid att studera denna Charchots scen senare. Färden fortsatte och vi gick längst Seine till Öarna.

Notre Dame

 Notre Dame och Seine

 

Väl där gick vi och satte oss och åt varsin smörgås på ett cafe och sen fortsatte vi. Målet var denna gång min blivande skola men den hittade vi inte (måste komma ihåg att ta reda på vilket numer skolan ligger på...)
Istället tänker vi att en båttur på floden skulle vara trevligt men de slutar går. Vi rör oss mot Louvren där vi tittar på de fina fasaderna och disskuterar glaspyramiden.

Le Louvre

En staty i Jardin des Tuileries där vi tog en (mycket)

 dyr Iste..

Vi promenerar därefter mot Triumfbågen och när vi går där börjar solen sjunka och kastar ett magiskt sken över Eiffeltornet.

Vi inser att vi kanske måste vända tillbaka till hotellet och går över Seine för att påbörja vandringen. Den tar tid men på vägen ser vi Kerstin Adolphsson namn på en affär och när vi går in för att köpa vatten i en liten affär ser vi där Wasa knäckebröd.

 Vi satte oss på en bänk en stund på tillbaka vägen

 och vad såg vi? Jo minnesmärket över Marcel Martin

 som dog en kort tid innan Tyskarna lämnade Paris.

Istället för att köpa knäckebrödet och äta det till middag lyckas vi efter en lång promenad och en del oroligheter över att vi gått fel (det var jag som ledde mor och moster. Det känndes väldigt stabilt) så går vi till en resturang nära hotellet som vi såg tidigare idag. Det var en Senegalsesik resturang och maten var gudomlig! Fruktansvärt god.

Så mätt och trött efter att ha vandrat mycket sitter jag nu på hotellet. Jag försöker hitta den internetuppkopling jag blivit lovad men det går inte. Istället skrivs detta i ett ordbehandlingsprogram och jag kommer klistra in det så fort jag får allt att funka (något annat som inte funkar är min mobil men kunde jag verkligen förvänta mig något annat? Å andra sidan är duvorna här så tama att de lätt kunde fångas och användas till brevduvor..)
Jag orkar inte ens tänka på vad jag skriver. Men jag kommer nog inte lida av hemlängtan. IKEA, ABBA, Kerstin Adolphsson och Wasa. Jag är trött men lycklig. Tänk att jag ska bo här! I denna städernas stad - jag kan verkligen höra melodin och dess takt.